I morgon 20 november fattar riksdagen beslut om ramarna för statsbudgeten 2014. Alliansens förslag kommer att vinna eftersom de fyra oppositionspartierna inte har något gemensamt förslag att ställa mot regeringens förslag.
Dramatiken kommer i nästa månad. Före jul ska riksdagen votera om hur statens utgifter ska fördelas inom ramarna. Oppositionen, som har tre mandats övervikt i kammaren kommer då ytterst sannolikt att rösta ned alliansförslaget om att höja den så kallade brytpunkten för statlig skatt.
Detta har vållat en hetare politisk debatt än på mycket länge. Alliansen anklagar S för att manipulera med det finanspolitiska ramverket och för att vilja störta Sverige ner i fördärvet. S anklagar regeringen för att försvaga statsbudgeten genom att vilja sänka skatter för höginkomsttagare med pengar som staten inte har.
1995 gjorde Socialdemokraterna och Centerpartiet upp om ett nytt finanspolitiskt ramverk för riksdagen. I ett fylligt och spännande reportage (17/11) skildrar DN-reportrarna Mats J Larsson och Hans Rosén hur det gick till.
90-talskrisen hade slagit hårt mot svensk ekonomi. När regeringen Bildt avgick efter valet 1994 hade statsskulden nästan fördubblats på fyra år. I den nya S-regeringen rivstartade statsminister Ingvar Carlsson och finansminister Göran Persson med besparingar och neddragningar. Men det bet inte. Omvärldens och de egna medborgarnas förtroende för statens stabilitet var skjutet i sank. Sverige var på väg ner i "spagettiligan" i Europa.
Vi var i bottenskiktet. Sämre än Grekland och bara lite bättre än Italien.
Det behövdes ett handslag över blockgränsen. Göran Persson närmade sig centerpartiets finanspolitiska talesperson Per-Ola Eriksson. Sedan partierna kommit överens om att samarbeta rullade processen snabbt i gång.
Steg för steg fattades beslut som i grunden förändrade hur riksdagen fattar beslut om budgeten, om utgiftstak och om överskottsmål.
DN citerar Per Molander - då chef för finansdepartementets expertgrupp: "Kranen stod ständigt öppen", är Molanders kärva omdöme om synen på statliga resurser som rådde före 1990-talskrisen.
Med de nya regelverken på plats förändrades Sveriges position snabbt. Statsskulden minskade och ett överskott för dåliga tider och för amorteringar på statsskulden byggdes upp.
Vad vi ser nu är inte primärt ett hot mot ordning och reda i statsfinanserna. Snarare är det en ställföreträdande strid om regeringsmakten som vi bevittnar.
Stefan Löfven vill regera över blockgränserna och ser framför sig förhandlingar i riksdagen om nästa budget. Fredrik Reinfeldt vill kunna fortsätta styra landets budget även om Alliansen är i minoritet efter valet 2014. Spagettiligan har i vart fall ännu inget med detta att skaffa.
Per-Ola Eriksson säger till DN att han är orolig för vad "nästa steg" i budgetbråket kan bli? Löfven och Reinfeldt får vara försiktiga. Den som sår vind kan som bekant få skörda storm.