Egentligen borde ju invandrare ha minst lika hög eller högre förvärvsgrad som infödda svenskar. Främlingens villkor är ju tuffa. Den som kommer in till en ny plats utan kontakter, bakgrunder och sammanhang behöver jobba hårdare, mer och oftare för att på lite sikt kunna närma sig standard och villkor som de flesta infödda tar mer för givna.
I Sverige är det emellertid tvärtom så att invandrare har betydligt lägre förvärvsgrad än infödda. Det korta och enkla svaret på varför det är på det viset är att det knappt finns några stora och legala låglönesektorer på arbetsmarknaden där främlingar snabbt och enkelt kan skaffa sig ett jobb eller två. Stora och utbredda låglönesektorer är inget att be för. Vilket heller ingen gör. Den svenska modellen handlar i stället om att via skattesubventioner av vissa tjänster och/eller av ett antal branscher göra det billigare för arbetsgivare att anställa medarbetare till hyfsade löner. Och att göra det mer tillgängligt för privatpersoner att köpa till exempel hushållsnära tjänster som städning och köksrenoveringar.
RUT-avdraget är framgångsrikt. Sett till vad skattekollektivet subventionerar - 50 procent av arbetskostnaden - är RUT sannolikt det mest kostnadseffektiva arbetsmarknadsprogram för invandrade kvinnor som Sverige skådat. I det stora hela förslår dock inte RUT särskilt mycket.
Martin Ådahl är chefekonom i Centerpartiet. På Brännpunkt i Svenska Dagbladet i går tog Ådahl upp frågan om de långa ledtiderna för invandrare att komma ut i jobb: "På våra förläggningar sitter just nu tusentals läkare, tandläkare, ingenjörer, arkitekter, revisorer, konsulter, lantbrukare och lärare. Ofta från familjer med bildningstraditioner och engelskkunskaper". Martin Ådahl anser - med rätta så vitt jag förstår - att dessa människor borde vara någorlunda lätta att tämligen snabbt lotsa ut till jobb. Han och Centerpartiet anser att svensk "arbetsförmedlingsbyråkrati" fortfarande har för mycket inflytande på jobbprocesserna och föreslår en "jobbfixarpeng" för de som snabbt ser till att invandrare kommer ut i jobb. Det kan kanske finnas anledning att diskutera detta och även andra förslag för att ge invandrare bättre chanser att starta om sina liv med jobb och egenförsörjning här i Sverige.
Det bästa med Martin Ådahls artikel är att han pekar på att det värsta med dagens situation på arbetsmarknaden är risken "att vi får för oss att personer som trotsat oddsen, flytt från krig och förtryck, inte är kapabla att arbeta och bidra." Så är det.