Under måndagen träffades Eurogruppens finans- och premiärministrar i Bryssel för att diskutera villkoren för fortsatta nödlån till Grekland. Förhandlingarna förväntas fortsätta under veckan, och om ingen lösning nås kan det krisdrabbade landet i södra Europa tvingas ställa in betalningarna vid månadens slut.
Situationen är utan tvekan allvarlig. På gator och torg i Athen demonstrerar greker både mot fortsatta nedskärningar, och mot ett eventuellt utträde ur den europeiska valutaunionen. Vid bakomaterna köar människor som vill säkra sina besparingar, och bankerna löper risk att förlora sin likvididet.
Detta är bara den senaste scenen i det grekiska dramat, som är inne på sitt sjätte år. Det har iibland framställts som en uppgörelse mellan EU:s ledande ekonomi, Tyskland, och ett Grekland som förgäves försöker lindra de besparingskrav som långivarna ställer.
Och eftersom det – temperaturerna till trots – är sommar tänker jag bistå med ett litet boktips, för den som vill få ett annorlunda perspektiv på Tysklands roll i den pågående krisen: Thomas Manns debutroman Buddenbrooks.
Det är en roman om köpmän, och i den lyckas en ung man, Grünlich, gifta in sig i den ansedda släkten Buddenbrooks. Med hemgiften och svärfaderns rykte i ryggen lyckas den unge mannen låna upp pengar, och hålla sin rörelse flytande i flera år.
När långivarna slutligen kräver sina pengar tillbaka, vänder han sig till sin svärfar och ber om hjälp. Där och då ställs Johann Buddenbrook inför ett val – ska han rädda svärsonen med ännu ett lån, eller ska han följa sin köpmannainstinkt och dra sig ur?
Likheterna med den grekiska situationen är uppenbara – ur ett tyskt perspektiv. För å andra sidan måste man ha förståelse för de grekiska invändningarna – är det rimligt, är det ens klokt, att försöka svälta sig ur en kris?
Och om vi ska dra liknelsen till dess spets, vad väljer Johann Buddenbrook? Han tar med sig sin dotter därifrån, och går in i Grünlichs villa en sista gång. Där lägger han handen på sin svärsons axel, och säger med låg och förmanande röst: "Sansa er. Bed."
Och risken finns faktiskt, att Angela Merkel gör precis samma sak.