Länge förbättrade den offentliga sektorn livet för oss svenskar.
Politiken framstod som vägröjare för ett nytt och bättre liv. Vatten och avlopp. Utbildning till alla. Transportsystem. Vaccinationer.
Pension som går att leva på. För att inte tala om det som givit oss vår tids stora omställning mot jämlikhet mellan könen: Förskolorna.
Men nu?
Vi kan se att det är rätt ofta som privata marknadsaktörerna har varit de som förbättrat människors vardag, medan det offentliga inte längre bidrar lita tydligt som förr.
Ett intressant exempel är den ”sopfejd” som just nu utspelas mellan Stockholms Stad och företaget Tipptapp, som ägnar sig åt att förmedla hämtning av hushållsavfall.
Det Tipptapp gör är helt enkelt att se till att de som vill betala för att bli av med sina grovsopor sammanförs med dem som är beredda att mot ersättning hämta skräpet.
En köpare och säljare - och bägge blir vinnare. Helt enligt den marknadsekonomiska grundbokens resonemang.
Men detta vill politikerna stoppa.
Så vad är problemet?
Jo, att kommunerna i Sverige har monopol på sophämtning. Och det finns goda skäl för denna ordning - som bland annat hänger samman med att skräp blivit en attraktiv industriell resurs.
Och politikerna tänker naturligtvis på industrin och det egna fögderiet. Samt lär vara irriterade över att själva inte utvecklat motsvarande idé tillräckligt snabbt.
Men ur medborgarnas perspektiv är problemet obegripligt. De vill få assistans att lösa sina vardagsproblem.
Som när Uber förnyar taxinäringen. Elsparkcyklarna skapar ett individuellt kollektivt transportsystem. Airbnb ger oss alternativt boende på våra resor.
Eller ta BankID och Swish!
Medge att det inneburit vissa förbättringar i vardagslivet!
Vad vi ser är att marknadsaktörer förenklar våra liv, men att det offentliga verkar göra det mer komplicerat. Entreprenörerna är bättre på att identifiera och utveckla folks behov. Medan politikerna ägnar sig åt att försöka förklara varför de inte får något vettigt gjort.
Det går inte i längden att förbjuda entreprenörer att göra bra saker för folk. Istället borde det offentliga att återta en mer synlig dynamisk roll i samhällsutvecklingen.