Staffan Dopping har lång erfarenhet som journalist i Public Service media och arbetar nu som redaktör på Kvartal.se. Stig-Björn Ljunggren är statsvetare från Uppsala och tillträdande politisk redaktör på Sydöstrans socialdemokratiskt oberoende ledarsida.
I dagarna ger förlaget Fri Tanke ut Doppings och Ljunggrens bok ”Inte lögn Inte Sant.”
I ett ”smakprov” ur boken som förlaget bjuder på skriver de båda att ”den enkla tesen i denna bok är att medierna inte speglar verkligheten. De skapar en ”medieverklighet” som skiljer sig mer eller mindre från ”verklig verklighet”. (--) Medieverkligheten kan ligga mer eller mindre nära den verkliga verkligheten, men den totala summan av intryck vi får från medierna kommer att skilja sig från hur det egentligen är.”
På DN Debatt (18/1) utvecklade Ljunggren och Dopping några av sina mest framträdande argument för sin mission som väl kan sägas vara att upplysa om hur medielogiken fungerar. Jag saxar några rader ur DN-artikeln: ”Medierna odlar en skeptisk attityd till alla slags etablerade maktstrukturer. Och nu har denna också kommit att drabba dem själva. Vi tror därför att den populistiska strömningen i vårt samhälle har fått näring av den mediala logikens utbredning och att de är ömsesidigt förstärkande. Medierna älskar att dela in sina berättelser i motsatsparet ”vanligt folk” och ”eliten”. Vid sidan om höger- och vänsterpopulism kan vi därför också tala om ”mediepopulism”.
Författarna för angelägna och folkbildande resonemang om medieverkligheternas logik och populism. Vare sig stora och ”fina” medieredaktioner eller de media som betraktas som något som katten släpat in, kan svära sig fria från de beskrivningar som Staffan Dopping och Stig-Björn Ljunggren för fram i sin bok.
Boken ”Inte lögn Inte sant” är i allt väsentligt ett väl sammanhållet förslag till hur ett nyttigt attitydskifte skulle kunna genomföras i mediebranschen. Medielogiken i motsatsparet ”vanligt folk mot eliten” innebär oundvikligen att verkligheterna tvistas till och vinklas upp på sätt som inte så sällan är djupt problematiska.
Att media låtsas om något annat – till exempel genom von oben uppnäsor mot annan media eller genom att förespegla allmänheten att man är helt faktadriven i sin journalistik – är en väsentlig del av de förtroende- och polariseringsproblem som präglar vårt samhälle idag.
Vi är värda en bättre media än så.