Centerbytet
Idag samlas ett stort antal av centerpartiets ledande företrädare i Norrköping. Centerpolitikerna som för bara några år sedan hade ett nära samarbete med den socialdemokratiska regeringen är idag en drivande part i den borgerliga fyrpartiallians som utmanar SAP om regeringsmakten vid valet 2006.
Widar Andersson
Foto:
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men nu är det som det är. Maud Olofsson har kastat tärningen högerut och nu rullar det på i den riktningen. Centerpartiets position i opinionen är påfallande stabil och möjligen svagt stigande.
Genom att profilera sig själv hårt i debatten har Maud Olofsson hittills räddat sitt parti från att - likt Kd - käkas upp av moderaternas offensiv mot det politiska mittfältet.
Olofsson utstrålar en stark och idéburen förändringsvilja och det har uppenbart slagit an hos väljarkåren. Hon ansluter också till den centerpartistiska traditionen genom sin luddighet om exakt vad hon vill förändra. Under uppmarschen mot valdagen nästa år kommer dock Olofsson och hennes parti att behöva skingra i vart fall några dimridåer i sakpolitiken.
Kärnkraften är ett sådant exempel. Alltsedan Fälldins stordagar på 1970-talet har centern varit tydliga motståndare till atomenergin. Det opinionsmässiga värdet av denna tydlighet var solklart för trettio år sedan. Människor oroades av det storskaliga maskin- och energisamhällets utveckling. Centerns mix av nej till kärnkraft, folkdräkter, kärnfamiljer och trygg landsbygd slog därför an hos nästan en fjärdedel av väljarna.
Efter det nyliga och plötsliga utspelet från ungdomsförbundets ordförande i kärnkraftsfrågan - där han krävde att centern skulle överge sitt hårda motstånd mot den uran- och reaktorframställda energin - krävs dock en fördjupad och ingående diskussion om kärnkraften.
Ungdomsförbundets utspel har nämligen mött en hel del sympatier från flera riksdagsmän och andra aktiva och synliga centerpartister. De som stöder tanken på att offra kärnkraftsmotståndet på den borgerliga alliansens enighets altare drivs framförallt av viljan att förstärka alliansens möjligheter att vinna valet 2006. Ju färre stora meningskiljaktigheter inom borgerligheten, desto större chanser att putta ut Persson från Rosenbad.
Å andra sidan kan faktiskt centerns kärnkraftsmotstånd vara en tillgång för den borgerliga fyrklövern. Skulle centern gå från ett tydligt nej och till ett tydligt ja för fortsatt atomenergi så kanske centern förlorar ett antal väljare till miljöpartiet och/eller till soffan.
Därför är det inte otroligt att Maud Olofsson och partiledningen kommer att försöka putta ut kärnkraftsfrågan till de politiska sankmarker där dimslöjor hindrar den fria sikten.
Socialdemokraterna kommer emellertid inte att låta sådana manövrar pågå opåtalade. Centerpolitiker över hela landet kommer att avkrävas på besked om var de egentligen står i kärnkraftsfrågan. Hur partiet än vänder sig kommer det att möta både kritik och applåder. Sådana är politikens realiteter. Centern måste därför försöka väga av de olika alternativens risker och möjligheter.
I denna debatt kommer även analyser av medborgarnas växande oro för klimatfrågorna att ha stor betydelse. Det kan mycket väl vara så att klimatfrågorna kan få minst lika stor betydelse för väljaropinionen som vad kärnkraften hade på 1970-talet. Mot denna bakgrund kan eventuellt en uppmjukning av kärnkraftsmotståndet utvecklas till en tillgång för centern. Skall klimatfrågorna även utvecklas till en trovärdig tillgång för hela borgerligheten så krävs dock att moderater och folkpartister är beredda att sluta upp bakom en politik som utmanar den traditionella bil- och transportindustrin och dess massivt negativa påverkan på klimatet. Och dit är nog steget långt.