Jimmie Åkesson verkar ha hållit det enda ideologiskt intressanta talet i Almedalen. Åtminstone om vi ser till vem av partiledarna som lyckats säga något som diskuteras flera dagar efter själva framträdandet.
Det Åkesson gjorde i sitt tal var att tydligt anspela på kopplingen mellan de nu levande och de döda. Dagens svenska medborgare är sammanvuxna med våra förfäder, och är skyldiga dem att försvara vad de byggt upp, löd resonemanget.
Detta sätt att argumentera är vanligt i politiken, fast inte med samma nationella patos. Exempelvis när vi diskuterar de usla pensioner. Då hävdas ofta att vi illa belönar dem som med sitt slit byggt upp detta land. Är de inte värda en anständig tillvaro som tack för sina insatser?
Och hur ofta brukar inte arbetarrörelsens företrädare beklaga att folk glömt vår historia, att vårt välfärdssystem krävt kamp och strid?
”Läs historia!” brukar uppmaningen vara.
Men när socialdemokrater använder sig av förfädernas offer så är det dock inte Sverige som nation de talar om, själva landytan och traditionerna , utan det svenska välfärdssystemet.
Förr hängde Sverige och samhällsordningen ihop för socialdemokraterna. Nationen och välfärdsstaten hade en samlingsbeteckning: Folkhemmet.
Det är också denna glidning som Sverigedemokraterna kunnat utnyttja för att få stora grupper av arbetarväljare att byta parti.
Att många reagerade på Åkesson berodde främst på att han blandade in ordet ”blod” i sitt tal.
Men alla stora samhällsomdanande läror har annars betydliga inslag av blod. Det är Jord och blod, stål och blod, blod flyter på gatorna, Stockholms blodbad, blodröda fanor, etc.
Intresserar vi oss för hur blodet används för att knyta samman en rörelse är det inte Sverigedemokraterna eller något annat parti vi ska titta på. Det är inte ens fascisterna som är intressanta. Utan det är snarare det som är inspirationskällan till allt detta, nämligen kristendomen.
Och alla som går nattvarden begår den tydligaste symboliska blodshandlingen som vår kultur har, som när vinet prästen serveras sägs vara ”Kristi blod för dig utgjutet”.
Således slog Jimmie Åkesson an till en tradition som är gammal. Och märklig.