Häromkvällen ställdes det till med kulturdebatt i Norrköping. I Folksamsalen högst upp i Arbetets Museum samlades ett femtiotal personer på Skådebanans och Riksteaterns initiativ för att samtala om kultur. De två som skötte det mesta av samtalandet var å ena sidan skådespelaren, regissören, och tidigare kulturrådet Marika Lagercrantz och å andra sidan poeten, redaktionschefen på Timbro och tidigare punkaren Lars Anders Johansson. Jag var där.
Först som sist detta: Norrköping är att gratulera till härbärgeringen av Marika Lagercrantz. Hennes uppdrag på Östgötateatern är en injektion för konstlivet i staden. Marika Lagercrantz har en sanslöst bred och rik erfarenhet av det mesta som tänkas kan. Hon är klok, måttfull och sprittande optimistisk. "Norrköpings gymnasier bubblar av unga människor som vill in i konsten", sa Marika Lagercrantz. Hon kommer att bidra en hel del till det där bubblet; lita på det. Timbro och svensk borgerlighet är att gratulera till innehavet av Lars Anders Johansson som redaktionschef. Han passar alls inte in i den mer eller mindre sanna nidbilden av kallhamrad kulturmarknadshöger. Här har vi en ung man som skriver sonetter (Hans bok "Sonetter" kom ut på Augusti förlag i slutet av 2017) och som ser Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som sorgebarnen i svensk kulturpolitik.
Det som stör Johansson är att MP och SD gärna vill att politiken ska definiera vad kultur är. Eller i vart fall bestämma vad och hur en kulturskapare ska bete sig för att kunna få bidrag från det allmänna. Timbrochefens kritik är rimlig och begriplig. MP och SD är de mest ivrigt ideologiska partierna i riksdagen. I väldigt ideologiska partier är bilden av verkligheten viktigare än verkligheten. Marika Lagercrantz var på sin kant minst lika tydlig i sina varningar för politiska ambitioner att definiera kulturen. I ett fritt samhälle kommer "konsten att definiera sig själv", sa Lagercrantz. Så är det. Närhistorien är full av diktatorer som med gott humör slagit ihjäl och spärrat in konstnärer som inte hållit sig inom den anbefallda kulturnormen.
Synen på 1970-talet var en liten vattendelare de två emellan. Lars Anders Johansson ser det vänsterlutande 70-talet som mycket av det ondas ursprung i kulturen. Marika Lagercrantz som var en vital del av detta 70-tal - Teaterkollektivet Jordcirkus, Mullvadenockupationen, med mera - anslog hellre ett bredare perspektiv med plats för såväl Gustav III som Shakespeare. Kort sagt; en härlig kväll i konstens tecken.