Svenskarna är "världens mest ensamma folk" men vi får inte till det i dejtingprogram.
Jag gillar verkligen advokatserier. Jag tror att det handlar om att de ofta för med sig flera bra element som tydliga konflikter och personliga draman men framförallt för att de berättar så oerhört mycket om samtiden. De gör det möjligt att väva ihop det mänskliga dramat med det politiska dramat. I den pågående säsongen av "The Good Fight" förbereds till exempel en riksrättsprocess mot presidenten. Man hymlar inte ens om att det är Trump det handlar om.
I "Scandal" har det mer varit ett politiskt drama. Visserligen är några av dem jurister men serien är ett politiskt drama framförallt. Och här har man förklätt skeenden. Seriens absolut sista avsnitt sändes förra veckan i USA och då satt en kvinna på presidentposten. Serien hade fingret på pulsen fullständigt tills Trump blev president. I Scandals scenario vann den kvinnliga kandidaten som hade varit gift med en tidigare president. Hillary-scenariot om man så vill.
Visserligen var det ett spännande spår men serien var inte längre lika aktuell och dramat tappade lite av tjusningen. Nu är det slut. Jag kommer att sakna Olivia Pope och kampen med den vita hatten på.
"Gift vid första ögonkastet" har också nått vägs ände. Som tv betraktat har det varit en ljummen säsong. Så som det framställts (och det behöver inte alls vara den enda sanningen) gav Sam aldrig Magnus en chans. Det antyddes att Sam aldrig hade haft en kärleksrelation och han framstod som ganska naiv som tyckte att han nu hade fått en gaykompis - något han aldrig hade haft. Här blev det väldigt fel. Man gifter sig inte för att få en kompis. Inte om partnern gifter sig för att få en kärlekspartner.
Madde och Martin var det tråkigaste paret, tycker jag. Det flög inte ens gnistor när de var osams. Att det hela tiden framstod som att de tyckte de var bättre än partnern skavde också ganska mycket.
Det enda par som sa ja, John och Sara, hade redan vid eftersnacket bestämt sig för att backa i relationen och dejta istället för att leva tillsammans. John står som singel på facebook och en helt vild gissning är att det också speglar verkligheten.
SVT är redan igång och söker deltagare till nästa säsong men jag tror faktiskt inte på det här konceptet i Sverige. Dels ser vi inte äktenskapet som den institution man gör i länder där programmet lyckats (USA, Australien, Storbritannien till exempel) dels har vi inte den dejtingkultur man har i den anglosaxiska världen. Vi flyttar ihop innan vi är gifta och det är ingen stor grej. Då blir det inte heller en stor grej att flytta isär igen och så rinner saker ut i sanden. Inga relationer man är halvhjärtad i blir mer än halvhjärtad. Det sägs att svenskarna är världens mest ensamma folk. Egentligen handlar det nog om att vi är självständiga och har synen att alla har ansvar för sig själv, för försörjning, för att betala skatt och för att stoppa in i diskmaskinen. När man är förälskad gör man saker för den andre. Man skapar en gemenskap och det bygger ett "vi". Den "påtvingade" relationen betyder inte ett smack.
Jag tycker också att de svenska experterna synts för lite i årets säsong. De borde träffa experterna oftare och få fler hemläxor. Dessutom skulle de inte snålat utan skickat paren på bröllopsresor till romantiska resmål utanför Sveriges gränser - gärna till ställen där de inte pratar språket - då hade paren naturligt inlett sin relation som ett "vi".