Trovärdighet. Värt att tro på. Vi lever i en allt mer komplicerad tid när det gäller vem man kan lita på. Det räcker inte att som förr peka ut att exempelvis SVT, BBC eller New York Times kan man lita på medan andra kanaler och kvällstidningar får man ta med en nypa salt och ja, “En ding ding ding värld” kan man inte lita på alls. Det har blivit mycket, mycket svårare.
Nyligen visade SVT en BBC-dokumentär i tre delar från 2013 om det Osmanska riket. Intressant tyckte jag som ville förstå mer av det islamska inflytandet på Europas historia - inte minst efter att ha varit flera gånger i städer som Budapest och Thessaloniki där turkarna verkligen gjort avtryck. I sista delen pratades det om det moderna Turkiet och då beskrevs Turkiet som ett toppenland - ett föredöme i Mellanöstern. Det var väl att dra det lite långt? Jag började googla och hittade källor som jag bedömde som trovärdiga, Utrikespolitiska institutet till exempel, och fick fog för mitt tvivel. Fullt så enkelt var det ju inte. Och nu är BBC:s förtroende naggat i kanten. Alla orkar inte, eller kan inte, söka vidare på egen hand. Nog kan man väl kräva av en BBC-dokumentär att den faktiskt speglar på ett rättvisande sätt? Det är väl inte alldeles förskräckligt naivt?
Ett problem i sammanhanget är att i tv-världen kan man kalla i princip vad som helst som inte innehåller skådespelare (och ibland även sånt med skådespelare) för en dokumentär. Källorna redovisas väldigt olika och en del består mest av tyckande. En hel generation har vuxit upp med MTV-dokumentärer som består i att olika kändisar i korta klipp berättar vad de tycker (om en låt eller artist).
En serie på SVT som på många sätt är dokumentär, men framförallt underhållande är “Vänligen Lars Lerin”, Abba-Frida börjar gråta, Persbrandt visar osäkerhet i sin ateljé. Ett helt annat sätt att intervjua får fram helt andra saker. Spännande.
I kväll har “Arkiv X” 2016 premiär i TV3 med ett dubbelavsnitt. För många en efterlängtad comeback. Samtidigt släpper Viaplay alla de gamla avsnitten (nio säsonger!) i sin strömningstjänst. Högtidsstund för fansen. Själv har jag David Duchovny lite för färskt på näthinnan som Hank Moody i “Californication” för att ta mig an den nya serien. Det får kanske bli en djupdykning i de tidiga säsongerna först..
Tv-dejtandet tog inte slut i och med Bonde söker fru-finalen i december. Nu är “Gifta vid första ögonkastet” (SVT) tillbaka och på Sjuan drar ikväll “Päron i solen” i gång. Det är en serie där ensamstående föräldrar dejtar på en all inclusive-anläggning på Gran Canaria.
Bäst just nu: Fjärde säsongen av Mr Selfridge. Förfallet är i full blom. Dekadens och diskussioner om kvinnans roll som maka och mor. Småputtrigt och trevligt.