I bland kan man tycka att det är samma gamla program som visas på helgkvällarna år ut och år in. Visst byter de programledare men programmen är sig lika ändå. Men ändå inte. Tittar man på ett gammalt “På spåret” med Ingvar Oldsberg i öppet arkiv så märker man att programmet visst har utvecklats, blivit lite mer sofistikerat.
Under nån säsong fanns det en grej på hemsidan som gjorde att man själv kunde spela i tv-soffan. Det var kul men funkade inte alltid.
Årets nyhet är ett litet program i SVT play som sänds halvtimmen innan “På spåret” (SVT). Det heter “På perrongen” och ska vara som en förfest inför programmet. Även nån form av tittartävling utlovas där. Till skillnad från huvudprogrammet som produceras många veckor i förväg så sänds förfesten direkt och programledare Ellinor Persson (vinnare 2004 och 2013 ihop med Dick Harisson) ska också ringa upp tittare. I morgon fredag är det säsongspremiär.
Jag har fullständigt ledsnat på “Homeland” (SVT). Det är oengagerande och svalt och att Carrie slutar ta mediciner för att framkalla något slags maniskt geni inom sig räcker inte för att skruva upp temperaturen. En del av tjusningen i första säsongerna var Brodys familjeliv, som kontrast till Mellanösternlivet och med de slitningar som fanns i familjen. Med hans död bara försvann de – poff. Det finns inga karaktärer (förutom Carrie) att bry sig om nu och inga som man bryr sig om hur hon förhåller sig till dem. Konstgjord andning. Dra ur kontakten och låt serien dö med värdighet.
Netflix fortsätter sin satsning på egna serier och p fredag släpper de en ny. Det är “Jessica Jones” där titelrollen är en före detta superhjältinna som försöker sig på livet som privatdetektiv. Serien är baserad på en Marvel-seriekaraktär och i Marveluniversumet är Jessica omänskligt stark, kan med lätthet lyfta en bil, och det kan ju vara en intressant egenskap hos en kvinnlig privatdeckare.
Bäst just nu: “Allt för Sverige” (SVT) må visa upp sentimentalitet hos de amerikanska svenskättlingarna men det lyckas också peka på vanor och egenheter i det svenska som vi till vardags inte tänker på. I söndags bjöds också på en historielektion vad det gäller banden mellan Sverige och Finland i synnerhet Åland. Många av oss förknippar nog Åland mer med taxfreebåtar än med svenska språket. En av amerikanerna kommenterade hur det gick till att Åland förblev finskt med “Så övergivna de måste känna sig av Sverige”. Det är ett perspektiv som åtminstone inte jag tänkt på tidigare.