Passion och besvikelse

Danspalatset Borgen spelar sista dansen, Twilight Time, när Tommy och Laura möts på dansgolvet.

– Jag hade haft en riktigt tråkig kväll, och skulle gå hem. Men så står hon där. Vi dansade sista dansen. Man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet, säger Örjan Lundgren.

Pjäsen ”Kärleken, kampen och poesin” är baserad på Örjan Lundgrens egna erfarenheter. I sin ungdom träffade han en amerikansk utbytesstudent, Laura som bodde i Norrköping, men kom från Tyler i Texas.

– Det mesta i pjäsen är faktiskt sant. Den beskriver hennes sätt att vara, hur vi gick genom Åbackarna och deklarerade poesi, minns Örjan Lundgren.

I fjol satte Norrköpings Studioteater upp ”Agan”, där Örjan Lundgren i manuset bearbetade sin upplevelser från en auktoritär och bestraffande skola, där elever tuktades med rektorns bambukäpp.

– På ett sätt fortsätter jag berättelsen där Agan slutade. Men den här gången är det inte lika tungt, men det finns ett vemod i den här historien. Hon reste tillbaka. Plötsligt, långt efter att hon rest kom ett brev att hon skulle gifta sig. Det finns med i pjäsen, säger Örjan Lundgren.

Passion som tippar över i stora besvikelse är ett övergripande tema i föreställningen. Pjäsen tar sin börjar 1968, utanför Systembolaget på Trädgårdsgatan där en Vietnamaktivist och en frälsningssoldat försöker nå förbipasserande med sina budskap.

– Det handlar om två parallella spår, det politiska och kärleken, säger Ulf Karlström som skrivit manuset tillsammans med Örjan.

– Många som var med då på 60-talet har blivit passiva, eller gått långt åt andra hållet. Hur bearbetar man det här att bli sviken i kärlek eller politik utan att bli cynisk? Det är en av de frågor som vi reser i pjäsen, säger Ulf Karlström.

– Från början hade vi även tänkt ha med religion som ett tredje spår, genom att väva in frälsningssoldaten och poeten Majken Johansson som var i Norrköping en tid 1966. Hon var alkoholist och brottades med religionen. Men vi fick fimpa det. Det blev för mycket.

Claes-Martin Hofsten spelar romantikern Tommy och i rollen som den charmiga, flirtiga och intelligenta Laura syns Sofie Mejsholm.

– Det är lite speciellt att spela en verklig person, man vill ju göra det så troget som möjligt. Jag tar till mig alla ledtrådar om hur hon var och betedde sig, säger Sofie.

– Men Örjan låter oss tolka händelser och ger oss förtroendet att göra historien på vårt sätt, säger Claes-Martin.

Han är utbildad skådespelare på Marieborgs Folkhögskola, och har spelat teater sedan barnsben.

Det var kärleken som förde Sofie Mejsholm till Norrköping för några år sedan. Men hon har sina teaterrötter i Ydre riksteater i Österbymo, där hon spelade teater när hon var mellan 5 år och 20 år. Hon tycker att pjäsen ger en påminnelse om att romantik är beroende av sin tids normer och värderingar.

– Pjäsen ger en inblick i hur romantiken var då, när det fanns andra spelregler och ramar än idag, säger Sofie och tillägger:

– Örjan och Laura måste ha haft ett oerhört romantiskt och kärleksfullt förhållande.

Föreställningen bjuder också på musikinslag och sång med bland andra Sofie Mejsholm som har en vacker röst, skolad i kommunala musikskolan och flera körer.

011-200454