Båda pjäserna har premiär i mitten av maj och varvas på scenen i 3:e kammaren på Teater Bråddgatan 34.
– Vanligtvis gör jag en jättestor produktion i maj med en stor ensemble, men jag började känna att det skulle vara kul att göra någonting med mindre ensembler, säger regissör Frida Nyström.
Resultatet blev två mindre projekt, ”5 x Gud” och ”Apatiska för nybörjare” av författaren Jonas Hassen Khemiri, känd bland annat för romanen ”Allt jag inte minns”.
Mindre produktioner ger chansen till större roller för de medverkande, säger Frida Nyström.
– Och jag ville göra någonting modernt. Det är viktigt att vi inte bara gör klassiska grejer.
I ”5 x Gud” ska en dramapedagog göra en teateruppsättning med sina fyra teaterelever. Tanken är att sätta upp Strindbergs ”Ett drömspel”, men eleverna vill i stället gestalta sina egna drömmar. Resultatet blir fem scener som präglas av varje persons sanningsversion.
– Alla får chansen att spela gud, säger Elin Rödin som gestaltar Sanoj, som varken identifierar sig som pojke eller flicka, en osäker och utfryst person som saknar repliker fram till den sista scenen.
Den svarta komedin ”Apatiska för nybörjare” är inspirerad av journalisten Gellert Tamas reportagebok ”De apatiska”. En bok som kritiserade regeringens och Migrationsverkets sätt att behandla de apatiska flyktingbarnen som kring början av 2000-talet befann sig i Sverige i väntan på asyl.
I pjäsen ska en utredare försöka ta reda på sanningen om apatiska barn och hitta en syndabock. Hennes utredning gestaltas på scenen. Autentiska citat finns med i pjäsen.
– ”Apatiska för nybörjare” kändes aktuell, för den handlar om källkritik, fakta, och det här med hur kan vi veta vad som är sant, och vandringssägner, säger Frida Nyström.
Sex skådespelare gör totalt 34 olika roller.
– Vi gestaltar olika attityder som var i samhället då och som egentligen är väldigt aktuella i dag också. Ryktesspridning till exempel, att man inte behöver bevisa något, utan bara säga något så är det sant, säger Åke Lindgren.
På frågan om Khemiri tar ställning i diskussionen svarar Lindgren:
– Både ja och nej. Han lämnar frågan väldigt öppen till publiken. Men jag tycker han tar ställning för att de apatiska barnen var apatiska, det var alltså ingen bluff.
Medskådespelaren Marie Åfors talar om dråpliga scener och att skrattet fastnar i halsen.