Rockmusikalen Frankenstein är en uppdaterad version av Mary Shelleys klassiska saga och hade premiär på Det Kongelige Teater i Köpenhamn 2013.
– Det är en hybrid mellan Shelleys Frankenstein och Faust. Samtidigt utspelar den sig i en modernare tid. Frankenstein skapar inte sitt monster från likdelar. Han klonar det, berättar regissör Tereza Andersson.
Titelrollen – vetenskapsmannen Frankenstein – gör Tobias Almborg.
– Det är en rätt vilsen karaktär som nog behöver omprioritera lite saker i sitt liv och komma underfund med vad som är viktigt, säger skådespelaren.
– När vi träffar Frankenstein i den här föreställningen är han ganska inriktad på ära, berömmelse och framgång. Det som betyder mest för honom är att bli något inom sitt yrke. När han får chansen att med hjälp av ondskans makt göra vetenskapliga genombrott blir det, som i alla sagor, inte riktigt som man har tänkt sig. Det han
drömt om förvandlades snarare till en mardröm och sedan försöker han få tillbaka det liv han en gång hade.
I föreställningen medverkar ett litet band, där de tre musikerna spelar många instrument. Originalmusiken av den danske låtskrivaren Kenneth Thordal har arrangerats om av artisten Anders ”Moneybrother” Wendin och kapellmästare Henrik "Kisa" Nilsson.
– Det kändes viktigt, för originalmusiken var inte så bra. Vi ville få fram den underliggande sorgen. Det skulle heller inte vara en rockkonsert med lite teater insprängt, utan varje låt ska orkestreras så att det passar sammanhanget och skapar variation, säger Anders Wendin.
Det hela beskrivs som en nattsvart och dråplig historia om vänskap, kärlek och ond bråd död, där djävulen är ciceron och visar oss vad som händer när man sluter ett avtal med honom. Den fallne ängeln spelas av Anders Wendin.
– Jag ville ha med Anders, för jag anade att han skulle passa perfekt till det här. Jag brukar gå på min magkänsla och det visade sig att han var helt rätt, säger Tereza Andersson.
Tidigare i karriären har Anders Wendin varit teaterproducent på Riksteatern. Därifrån känner han till Östgötateatern som en seriös och bra teater. Men det mest avgörande när han tackade ja var första mötet med regissören Tereza Andersson.
– Våra visioner stämde överens. Sedan tycker jag det är roligt med skräckfilm på scenen, det hade jag själv velat producera.
Lite tillspetsat kan man säga att Anders Wendin har bytt papparollen mot djävulsrollen. Efter två års pappaledighet börjar han arbeta, och uppskattar att få nya rutiner i tillvaron så att han kan hämta på dagis.
– Det är grymt, det går ju aldrig i mitt jobb annars, säger han.
Den djävul han ska spela har han själv varit med och format.
– Jag ville inte bara vara en demoniskt skrattande gubbe, utan tänker på sorgen det måste innebära att bli utslängd från himmelen, landa på jorden och gå ensam i tusen och åter tusen år. Jag försöker ta fasta på sorgen, men också på glädjen över att det kanske kan komma en människa som inte är skapad av Gud. Då blir det din son, du är inte ensam längre.
Är det en krävande roll?
– Nej. När jag gör en konsert och står och skriker i två timmar är det krävande. Här är jag inte på scenen hela tiden. Jag tycker att det känns som jag får utrymme att göra något bra. Jag behöver inte hetsa fram något, och har en professionell omgivning. Sufflöser, ljudtekniker, inspicienter, smeder... du vet, de är all over the place. Jag behöver bara fokusera på det jag gör på scenen. Det är lite nytt för mig.
Ska du bli musikalartist nu?
– Jag tycker att de flesta musikaler är så dåliga. Jag tackade ja till Frankenstein för det blir en cool föreställning, men det görs inte så mycket bra musikaler på svenska scener.