Närmare bestämt i kväll bäddar Johan och Marianne upp sin säng för ett intimt möte med publiken på Teatervinden. Där spelades för övrigt Kristina Lugns ”Idlaflickorna” senast och nu är det dags för ytterligare en pjäs av en stor författare, denna gång Ingmar Bergman.
I rollen som Marianne ser vi Stina von Sydow, som förra året tilldelades Norrköpings kommuns kulturstipendium till Moa Martinsons minne, och i rollen som Johan, Ashkan Ghods, som senast sågs i Östgötateaterns uppsättning av ”1984”. I det här relationsdramat ska de två på ett intimt sätt skildra ett äktenskap i kris. Och trots att det är mer än 40 år sedan tv-serien spelades in, verkar de stora äktenskapsfrågorna och diskussionsämnen vara relativt intakta.
– Relationsproblem, hur vi är mot varandra... Det verkar vara ständigt aktuellt, menar Stina von Sydow.
Medan många andra uppsättningar av dramat spelas i nutid, i någon har till och med replikerna fått byta kön, låter regissör Pontus Plaenge Marianne och Johan stanna kvar i 70-talet.
– Jag känner att vi behövde 70-talet. För trots att många av frågorna finns kvar i dag, så är många av dem tidsbundna, säger han och exemplifierar:
– De verkar ju vara hyfsat jämställda ekonomiskt, men när det kommer till hemmet och barnen så är det ju Marianne som har det stora ansvaret där.
Och inte scenografen Anna Sigurdsdotter emot.
– Det är väldigt roligt att dyka mer i min egen barndom. 70-talet var väldigt mycket stora blommor och mönster, men även tråkigt. Vi håller oss till det bruna och manchester, säger hon.
Och en säng. Det är ju i den som samtalen förs mellan Johan och Marianne, men även med journalisten som ställer frågor till sin artikel genom telefonluren. Men lika mycket plats som Pontus Plaenge först tänk att den skulle ta, blev det inte riktigt.
– Först hade jag tänkt att den skulle ta upp hela scenen, men sedan bestämde vi oss för att alla scener inte kommer vara i sängen, säger han.
I andra akten till exempel, får vi i stället se vardagsrummet. Och hur samtalet pågår där och när Marianne och Johan är i andra rum. Vardagliga samtal, funderingar, som ett äktenskap har. De dryga två timmarna spänner över flera år och mycket kommer att hända. Den största utmaningen tycker Ashkan Ghods är att förstå sig på sin rollkaraktär.
– Johan är skriven som en skitstövel rakt igenom och det är svårt att komma nära de egenskaper han har när han inte alls är lik mig, säger han.