Poeten, journalisten och författaren Khalaf Ali Alkhalaf lever och verkar just nu i Malmö där han bland annat studerar internationella relationer. Han är bördig från Raqqa i Syrien. Khalaf Ali Alkhalaf har publicerat en lång rad böcker. Däribland "Anteckningar från ett krig" som gav ut på arabiska 2015 och i en engelsk utgåva (Diaries of Present Wartime" 2016.
Folkbladet fått ta del av några av dikterna från boken "Anteckningar från ett krig" som vi publicerar på svenska och engelska. Emad AlAhmad har översatt från arabiska och till engelska. Martina Hägglund har översatt från engelska och till svenska.
Tidigare dikter har publiceras 14 juni och 21 juni.
A DEATH WITHOUT A GRAVE
I, who have not learned the names of my nieces and nephews who were born during my extended immigration, know Maizer.
Maizer was the firstborn. I remember him so young calling me 'uncle'. I was young too. That name confused me. I felt I was dressed like my father whenever the eldest of our family's third generation used it in reference to me.
Death comes that easily, Khalaf!
As simple as uttering the word itself.
As easily as the military intelligence handing you an ID card and you sign for receiving this card as a dead body, without anyone around to console you, without a wall to lean on to cry.
As easily as carrying your son's body in your pocket.
As easily as leaving him without a grave.
This death is cruel. A death without a body, without goodbye, without a funeral or a memorial!
Before such a death, we could only wish it came through a bullet, so we can embrace the victim and be stained with his blood, or even through a shell, so we can collect his remains and bury them.
Before such a death, that kind that only leaves behind an ID card, what are we to do, God?
If I were you, I would have put things he loved in a coffin and buried them in a grave, like all the dead; his books, some of his clothes, his toys when he was little the day before last.
Then, you can visit his grave, and cry whenever you are longing for him burns you. Then, you can visit him on holidays, with his mother, like all the living visiting the dead.
Do not leave your son without a grave, Khalaf,
Do not leave him outside;
There is a long and cold winter coming.
EN DÖD UTAN GRAV
Jag, som inte lärt mig namnen på mina brorsöner och brorsdöttrar som föddes under min långdragna immigration, känner Maizer.
Maizer föddes först. Jag minns hur han som ung kallad mig ’farbror’. Jag var också ung. Namnet förvirrade mig. Känslan av att bära min faders kostym kom när de äldsta i vår familjs tredje generation tilltalade mig så.
Döden kommer lätt, Khalaf!
Lika lätt som ordet sägs.
Så lätt som när militären ger dg ett ID-kort och du skriver på för att att emot det som en död kropp,
utan någon som kan trösta dig, utan en vägg att gråta mot.
Så lätt som du bär din sons kropp i din ficka.
Så lätt som du lämnar honom utan grav.
Denna död är grym. En död utan kropp, utan farväl, utan begravning eller minnesstund!
Innan en sån död, önskade vi att den kom med en kula, så vi kunde omfamna offret fläckade av hans blod, även genom ett skal, då vi samlade kvarlevorna för att begrava dem.
Innan en sån död, den sorten som bara lämnar kvar ett ID-kort.
Vad ska vi göra, Gud?!
Om jag var du, skulle jag ha samlat hans älskade tillhörigheter i en kista och lagt dem i en grav, som alla döda; hans böcker, lite kläder, hans leksaker från hans tidigare barndom.
Då, kan du besöka hans grav, och gråta när saknade av honom bränner. Då, kan du besöka honom på högtider,, med hans mor, som alla levande besöker de döda.
Lämna inte din son utan grav, Khalaf.
Lämna honom inte utanför.
En lång och kall vinter är på väg.