Det är nu två och ett halvt år sedan den Söderköpingsbördige författaren, som i dag bor i Lund, gav ut debutromanen ”Simmaren”. En bok han först inte ens visste om den skulle bli till, ”min dröm var att få ihop 50 sidor, sedan blev det 100 och sedan en hel bok”, som han säger. Att den direkt antogs av ett av Sveriges största förlag – Wahlström & Widstrand – och att ett av världens största förlag – HarperCollins – över en natt bestämde sig för att köpa rättigheterna och att den just nu finns utgiven i 31 länder – överträffade därmed alla visioner han kunnat föreställa sig.
– En helt otrolig dröm. En dröm inuti en dröm. Redan då kändes som om flera drömmar hade överträffats med råge, förklarar han känslan:
– Visst, jag hade skrivit mycket i hela mitt liv, men aldrig en hel roman. Att sälja till så många länder, sådant går inte att föreställa sig. Det är så otroligt stort: att den kommer ut över hela världen, att få förskott så att man kan säga upp sig, att kunna skriva flera böcker. Det var helt makalöst.
En så stor framgång, så snabbt, hur tog du den?
– Jag var ju 37 år, så jag var ju inte purung. Jag hade redan en karriär, och hade det ekonomiskt bra. Men jag hade börjat tröttna på mitt jobb som jurist och hade det inte fungerat med boken, hade jag gjort något annat, säger Joakim Zander.
Att han nu flanerar med väletablerade författare som Jonas Jonasson, Camilla Läckberg och Jonas Gardell i säljtoppen i landet, har absolut inte varit målet eller något han egentligen vill prata om.
– Jag tänker inte så mycket på det, eller pengarna heller. Jag ser det som tid: hur mycket tid köper det här mig? Som att det här ger mig ett eller två år till att skriva, inte som att ”wow - vad mycket pengar”. Men det är såklart att det är en lättnad när jag får ett förskott, eller när någon köper filmrättigheterna, säger han och fortsätter:
– Samtidigt är det lite generande. Hur mycket man tjänar är ju en privatsak.
När Simmaren gavs ut, var det i en så kallad ”tvåboksdeal”: förlaget betalade för ännu en bok. I Joakim Zanders fall en oskriven sådan. Något flera i hans närhet påpekade som kravfyllt.
– Men jag kände ingen press, snarare än oerhörd lyx att den här boken kommer att komma ut i många länder. En ofantlig ynnest.
Dealen gjorde även att bok nummer två, ”Orten”, skrevs under helt andra betingelser:
– Att boken redan var såld gjorde att jag kunde ta mig an uppgiften på ett friare sätt: jag behövde inte sälja in den. Jag kunde ta ut svängarna mer. Samtidigt hade jag redan tematiken klar för mig, säger han.
Om Simmaren kretsar runt en kärlek mellan far och dotter, handlar Orten, som kom ut 2015, om en dito mellan två syskon. Den sistnämnda, en fiktion med en skrämmande likhet med hur världen skulle komma att utveckla sig: om svenskar som radikaliseras och åker för att strida för Islamiska Staten.
– Jag hade tänkt på det mycket, och boken kom ut precis när vi började höra att svenskar gör de här resorna. Jag bodde i Mellanöstern som tonåring och har alltid haft ett stort intresse för migration och integration och känner mig passionerad för utanförskapsfrågor.
Boken handlar inte om att moralisera. Tvärtom, försöka förstå vad som får en människa i ett extremt modernt land att åka till ett land och sympatisera med en "medeltida brutal teokrati", som han säger:
– Det är ett oerhört stort hopp. Jag ville veta vad som händer i de här människornas huvuden?
En professor vid Lunds universitet var behjälplig med information och svarade på Joakims frågor.
– Delvis verkar det som förenar de som ansluter till IS vara upplevt utanförskap och rotlöshet, samt att man växt upp i en splittrad hemmiljö med småkriminalitet. Den utlösande faktorn är ofta att man känner att man nått vägs ände med sitt gamla liv och vill ha en förändring. Så kommer den här omvändelsen, man tar sitt utanförskap och sammanför det med det utanförskap många muslimer världen över känner, och där IS blir någon som slår tillbaka. På så sätt får man överseende med de här grymheterna.
Författaren vill dock poängtera att det i sammanhanget handlar om ett fåtal krigsresenärer, främst unga pojkar mellan 17 och 25 år, vars beteende inte kan ändras med den väg Sverige valt att gå med strängare straff.
– Jag tror att det handlar mer om mjuka värden, om uppsökande verksamhet. Det har diskuterats att införa lägre beviskrav för att kunna straffa de som begått brott i IS namn utomlands, och för mig som jurist är det helt absurt; att tulla på rättsstaten för att komma åt något som så få gör.
Att Joakim Zander bryr sig om de här frågorna märks. Men för att återgå till skrivandet, avslöjar han att han kommit halvvägs igenom nästa bok, än så länge med hemlig titel, som planeras komma ut om ett år.
– Här står en kärleksrelation mellan två vuxna i centrum. Den handlar om en svensk kille som åker till Libanon och blir blixtförädlad i en arabisk kille. Det är en ömsesidig förälskelse, men med tiden börjar den svenske killen att fundera på vad det är för en hemlighet han bär på? Så slungas man mellan hopp och förtvivlan.
Precis som de två tidigare spänningsromanerna berör även den här terrorismen, vad det är och vem som egentligen är det? Efter denna kommer Joakim dock ta en paus från temat.
– Men sedan kanske jag återkommer? Jag tycker det är intressant med västvärlden, mellanöstern och hur allt kommer i kläm. Mitt mål är att skriva en bladvändare, samtidigt som något stannar kvar hos läsaren efteråt.
Förra hösten besökte Joakim Zander Bondens bokhylla i Söderköping tillsammans med Norrköpingsförfattaren Emelie Schepp. Han beskriver hur banden till uppväxtstaden suddas ut allt mer, samtidigt som de blir allt viktigare för honom:
– Mina föräldrar har flyttat därifrån och även sålt lantstället i Sankt Anna. Jag har en morbror kvar, men annars har jag inga kompisar kvar i Söderköping. Men ju äldre jag blir, desto starkare känner jag att jag kommer från den regionen. Jag identifierar mig med att komma därifrån. Och IFK följer jag slaviskt!
Östgötaskärgården har haft en plats i de tidigare böckerna, så även denna gång:
– Klaras del börjar på en begravning i Sankt Anna gamla kyrka. Så vi återvänder ut till skärgården. Så helt kommer de inte undan!, säger Joakim Zander och skrattar.