Ett naturtema med inslag av svensk melankoli, sĂ„ sammanfattar konsthallschefen MĂ„rten Castenfors Ă„rets upplaga av Liljevalchs traditionella vĂ„rsalong. Och visst grönskar det i Stockholm redan i januari: svensk sommar, fĂ„gelholkar och naturfĂ€rger Ă€r Ă„terkommande inslag bland de 230 utvalda verken. Men framförâallt Ă€r det naturmaterialen som dominerar Ă„rets utstĂ€llning.
ââDet Ă€r oerhört mycket trĂ€ och ull i Ă„r, flera av verken lever och vibrerar, sĂ€ger MĂ„rten Castenfors.
Ett exempel Ă€r Christina Langerts âFrom circle to squareâ, ett flottliknande trĂ€golv i massiv ek som upptar ett helt rum. I nĂ€sta sal förstĂ€rks tematiken ytterligare av Thomas Temptes mosaiktavlor i trĂ€ och Fredrik Anderssons handsnidade soffbordsdesign. I bakgrunden svĂ€var Alena Törnbergs interaktiva ullskulptur âDimmanâ fritt i rummet, dĂ€r besökarna bokstavligt talat kan försvinna in i dimman och höra konstnĂ€ren viska till dem.
ââMed textiler hittade jag ett sĂ€tt att översĂ€tta mitt mĂ„leri till tre dimensioner. Tanken Ă€r ljuden ska skapa en lugnande effekt pĂ„ den som lyssnar, jag har bland annat inspirerats av hypnosterapi, sĂ€ger Alena Törnberg om verket.
För melankolin stĂ„r bland annat Niki Lindroth von Bahrs âGhost catâ: en tre meter hög mardrömskatt som tornar över besökaren likt en NorĂ©nsk vision av den kinesiska lyckokatten. Ăven övergivna bilar, sopberg och Kung Ubus dödshov Ă„terfinns i vĂ„rsalongen detta Ă„r.
DĂ€r det svenska kulturĂ„ret har prĂ€glats av ett starkt politiskt intresse inom sĂ„vĂ€l musik som film och teater, Ă€r samhĂ€llsintresset desto svagare inom konsten. Ă tminstone bland de 2â335 konstnĂ€rer som ansökt till Ă„rets utstĂ€llning, enligt MĂ„rten Castenfors.
ââVi lever ju i en vĂ€rld som nĂ€stan hĂ„ller pĂ„ att kollapsa, sĂ„ nĂ„gonstans blir det lite konstigt att vi inte ser mer av den skrĂ€cken representerad i konsten. Men mĂ„nga av de som söker Ă€r svenska medelklasskids som gĂ„r pĂ„ konstskola, de verkar vara intresserade av andra frĂ„gor, sĂ€ger konsthallschefen.
Undantaget i sammanhanget Ă€r ocksĂ„ ett av utstĂ€llningens mest iögonfallande. Karola Messners mĂ„lning âVĂ€rldsteaterâ Ă€r vĂ„rsalongens överlĂ€gset största verk. Tavlan förestĂ€ller en enorm scen som expanderar ut mot ramarna, dĂ€r varje ny kuliss representerar en tidsepoks största konflikter.
ââVerket visar de mĂ€nskliga konflikterna frĂ„n 4000 Ă„r före Kristus fram till iâdag. Ăst-vĂ€st-konflikten stĂ„r i fokus, en konflikt som vandrat ner genom generationerna. Vi i vĂ€st var ju en gĂ„ng i tiden dessa âgrĂ€sliga invandrareâ som vi Ă€r sĂ„ rĂ€dda för iâdag. Jag stĂ„r inte pĂ„ nĂ„gons sida, utan ser det som ett stort mĂ€nskligt problem, sĂ€ger Messner om verket.
Sedan starten 1921 har vĂ„rsalongen varit en pendelrörelse mellan den folkliga och professionella konsten i Sverige, och har med Ă„ren blivit Liljevalchs viktigaste publikmagnet. Senast 2014 slogs ett nytt publikrekord med 76â000 besökare. Om tvĂ„ Ă„r ska konsthallens nya tillbyggnad stĂ„ fĂ€rdig, vilket innebĂ€r ytterligare 2â400 kvadratmeter yta. Men enligt MĂ„rten Castenfors finns inga planer pĂ„ att vĂ„rsalongen ska bli större Ă€n vad den redan Ă€r. IâstĂ€llet kommer man att hĂ„lla en annan utstĂ€llning parallellt:
ââDet kommer kunna lura folk frĂ„n det publika till den lite mer klassiska konsten. PĂ„ sikt vill vi ta annan position i Stockholm Ă€n den vi har iâdag. (TT)