Raggare - rebeller med jeans skinnjacka och brylkräm
I Sten Berglinds värld tog musikhistorien slut 1963 efter några intensiva år. På samma sätt är det med bilar, han älskar fortfarande sin Ford Thunderbird från 1960. Nu har han skrivit historien om raggarna, den första ungdomsgrupp som reste sig upp och började ställa krav på samhället.
Sten Berglind ramlade in i raggarkulturen tack vare sin kärlek till rocknrollen och till de amerikanska bilarna. Den kärleken har han kvar, inte minst till sin bil, en Ford Thunderbird från 1960. Foto: Bertil Ericsson/Pressens Bild
Foto:
- Jag var med henne ibland, det gjorde ett stort intryck på mig. Då fick jag en social medvetenhet och sen började jag på läroverket. Där skiljde jag mig totalt från alla andra. Jag hörde inte hemma i de kretsarna. De andra gillade jazz och dixieland. Själv körde jag stenhårt med skinnjacka, brylkräm och jeans, säger Sten Berglind som inte tappat sin gnällbältesdialekt.
Trots att kompisarna droppade ur skolan ganska tidigt stannade han kvar i deras kultur. Han var aldrig med i läroverksumgänget och han har senare förstått att han sågs som lite farlig av de andra eleverna där.
Outsider
- När filmer som "Ung rebell", "Vild ungdom" och "En ung man med gitarr" kom med James Dean, Marlon Brando och Elvis, då kände jag direkt att det här var helt rätt. De var alla outsiders som inte kunde finna sig tillrätta, som inte var förstådda. Jag satt framför radion och försökte lära mig alla låtarna med Elvis utantill. Jag var helt förhäxad av den kulturen och är det fortfarande.
Dessutom var Sten Berglind rätt lik Elvis med sitt mörka hår och till slut ledde allt det där till att han bildade ett rockband. När raggarna kom 1958-1959 hade han redan anammat allt de stod för. Han älskade musiken.
- Jag insåg att jag tillhörde dem. Och även om jag inte hade råd med bilarna så kände jag direkt att det här är bilarna för mig. Jag ville ha en rock?n?roll-bil, säger Sten Berglind.
Nu, mer än 45 år senare, har Expressenjournalisten Sten Berglind skrivit en bok om raggarna, rikligt illustrerad med egna och andras bilder från den tiden. Han tycker att bakgrunden till hur raggarkulturen föddes har glömts bort. Det var en renodlad arbetarkultur och en av orsakerna var den stora inflyttningen till städerna på 1950-talet. Förorterna byggdes upp och stora familjer trängdes i små lägenheter. Det ledde till sociala spänningar och många av ungdomarna drevs ut på gatorna, ifrån supande farsor och skrikande småsyskon. I raggargänget träffade man likasinnade som "visste hur det var".
Panikslagna myndigheter
- När raggarna kom så plötsligt var myndigheterna snudd på panikslagna och handfallna. Raggarna var inte rebeller i den meningen att de hade politiska mål men de var ändå den första stora synliga ungdomsgruppen som reste sig upp och började ställa krav på samhället. De ville ha egna gårdar, egna ställen att vara på, säger Sten Berglind och fortsätter:
- De testade samhället och det är rebellernas hela varumärke, att man testar gränser och inte bara ställer in sig i kön. De visade på att de sociala myndigheterna var väldigt mossbelupna och inte hade någon koll på ungdomar. På det sättet satte de igång en social diskussion i Sverige. Hur skulle myndigheterna agera för att fånga upp de nya grupperna och i den meningen spelade de en stor roll. Kanske har det lett till förbättringar för ungdomar på längre sikt.
Raggarna orsakade moralisk panik i ett samhälle som inte var vant vid att ungdomar tog plats. Speciellt sommaren 1959 orsakade raggarna stora rubriker och bilden som växte sig allt starkare byggde på att raggarna söp och ställde till med elände.
- Det var ju så också. Men pressen byggde upp det där och kollar man i deras bildalbum, de som verkligen var med, så får man en helt annan bild. De var som vilka Svenssons som helst. I dag tror många att raggarna är ett utdöende släkte. Inget kunde vara mer felaktigt. Det har bara ändrat karaktär. Raggarna är inte närvarande i vardagstrafiken nu. 1959 kunde man se raggarbilar i tredubbla led på Kungsgatan i Stockholm. Men i de stora fästena, Dalarna och Värmland, där är raggarna otroligt närvarande på alla håll och kanter. Och glöm inte alla dessa bilträffar. Det finns nog hundra gånger mer 50-talsbilar i dag än 1959, säger Sten Berglind som fortfarande är lika fascinerad av de amerikanska bilarna och musikaliska hjältar som Eddie Cochran, Elvis Presley och Gene Vincent.
Så jobbar vi med nyheter