Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Psykakuten spelar in i badkaret

När en kompis drog till USA flyttade Henrik Svensson och Karolina Stenström in i hans lägenhet. I badkaret i sitt gemensamma hem spelade de in Psykakutens debutalbum. - Jag var så himla arg. Badkaret var det enda stället jag kunde sjunga på, säger Karolina Stenström

Foto: Karel Zoufris

Stockholm (TT Spektra)2010-06-28 03:00
Carina Jönsson TT Spektra
Från början fanns det egentligen ingen plan på att Karolina Stenström (som även har soloprojektet Steso Songs) och Henrik Svensson, som till vardags är trummis i Doktor Kosmos, skulle göra musik ihop. Än mindre att de skulle släppa en skiva tillsammans under namnet Psykakuten. Men när bostadslöshet förde dem samman började de spela på de olika instrumenten som deras bostadsvärd hade lämnat kvar i lägenheten.- Jag orkade inte prata så mycket under den perioden, så vi gjorde musik i stället. Vi hade börjat jobba ihop redan innan vi bodde ihop, men då fanns det bara skisser, grejer vi mejlat fram och tillbaka, inga direkta låtar. Det är väl tack vare den där lyan som det blev något, säger Karolina Stenström.Badkaret blev studio
Debutskivan spelades in i lägenhetens badkar. Mest för att Karolina inte ville sjunga någon annanstans.- Jag var så himla arg, jag ville bara bada. Det var på något sätt enklare att ligga där och sjunga, säger hon.Skivan är inspelad spontant och snabbt. Musiken kom naturligt utan att duon behövde prata om sound eller texter.- Vi tänkte inte så mycket, det var väldigt kort mellan känslan i kroppen och inspelningen. Jag hade precis gjort klart min första skiva med Steso Songs som tog 500 år att göra så det var skönt att det här bara blev som det blev.Det är väldigt mörka texter på skivan?- Jag tycker att det finns en tröst i sorglig musik, att man känner igen sig. Jag blir provocerad av människor som gör glad musik. Kan inte de bara göra någonting annat om de är så himla glada?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje