Persbrandt och Sauk tillsammans i polisfilm
Mikael Persbrandt och Stefan Sauk spelar ihop i nya polisthrillern "Rånarna".Det är faktiskt bara andra gången de gör stora roller i samma film.- Det finns en feghet bland regissörer, jag tror inte man ser möjligheterna, säger Stefan Sauk.
Mikael Persbrandt spelar sambo till kvinnan polisen Klara, spelad av Sofia Helin, i nya filmen "Rånarna". FOTO: UIP
Foto: Fotograf saknas!
I "Rånarna", som har premiär den 9 januari, spelar Stefan Sauk en polis som utreder en serie rån utförda med militärisk precision. Mikael Persbrandt gestaltar rollen som sambo till den kvinnliga polisen Klara, spelad av Sofia Helin, den tredje huvudrollsinnehavaren i filmen.
De gör visserligen stora roller, men likt Al Pacino och Robert De Niro i "Heat" så har de faktiskt bara en scen mot varandra, och den blev nedklippt.
- Ja, vi hade faktiskt en hel del dialog, men det slutar med att jag bara nickar mot honom, säger Stefan Sauk och pekar på Mikael Persbrandt.
Sauk var idolen
Men hade Mikael Persbrandt och Stefan Sauk fått välja hade de spelat mot varandra oftare.
- Innan jag började med skådespeleriet var det ju Thorsten (Flinck) och Stefan man ville tävla med, säger Mikael Persbrandt.
Stefan Sauk tror att det finns en feghet i film-Sverige att inte våga pröva oväntade saker på vita duken. Själv var han trots allt lite tveksam till att återigen spela polis på film.
- I början var jag väldigt tveksam för jag har varit starkt förknippad med polisroller och att göra en piketpolis till vete fan om jag ville... Men så märkte jag att polisen bär uniform i en scen och sedan blir utredare. Det gav mig en möjlighet att utveckla rollen och göra något av det, säger Stefan Sauk.
16 Beck-filmer
Mikael Persbrandt är också starkt förknippad med roller i polisthrillers, bland annat efter att ha spelat Gunvald Larsson i 16 filmer om kommissarie Beck för bio och tv. Men han tvekade inte om rollen i "Rånarna".
- Så kanske jag borde tänka, säger han och ler innan han fortsätter:
- Men dels var det "on the other side". Sedan tyckte jag att rollen innehöll en viss dialektik. Dessutom var det heller inte någon huvudroll, jag hade tvekat om det var den manlige polishuvudrollen för det har jag gjort så mycket.
Men Mikael Persbrandt ser det som en utmaning att göra någonting vettigt av en polisroll som ska försöka hålla sig inom en viss begränsad ram och inte försöka göra mycket av den.
- Det är den verkligan utmaningen att ligga kvar inom den lilla ramen och inte beskriva hela verkligen utan helt enkelt bara föra handlingen vidare, säger han.