Namnkunniga nykomlingar på Dramaten
Nytt, nytt, nytt. I höst hissas Dramatens ridåer för nyskrivet av bland andra Lars Norén och Per Olov Enquist.- Det har bara blivit så, att ha en medveten strategi är skit. Klassiker som "Måsen" och "Ett dockhem" tror jag dessutom överlever attacken från det moderna, säger teaterchef Staffan Valdemar Holm.
Staffan Valdemar Holm Foto: Jonas Ekströmer Scanpix
Foto:
- Men energin har inte förflyktigats: Ingmars ledord var gläjde, Lennarts lust, det går vi vidare med. Nu fan ska det jobbas! sa Valdemar Holm som själv Dramatendebuterar som pjäsförfattare med "Vögelein" i oktober.
Överlag bjuder höstens repertoar på nyskrivet. Den enda premiären på Stora scen står husdramatikern Lucas Svensson för. Den skånska landsbygden flyttar in på storstadsscenen i hans "Blottare och parasiter", ett "apokalyptiskt bondedrama" där det "lilla kriget", det inom familjen, ställs mot det stora som samtidigt trappas upp i Vietnam.
Ny miljö presenteras även av Lars Norén, vars alldeles färska "Fördold" utspelar sig många t-banestationer från marmorfoajén på Dramaten - i förortens miljonprogram.
- Det rör sig kring tre par, tre familjer, men vad det framför allt handlar om är våra desperata försökt till kommunikation. Det blir roligt, absurt och samtidigt jätteläskigt, berättar skådespelerskan Livia Millhagen som för första gången tar regi av Lars Norén.
Staffan Valdemar Holm har sagt att stycket är så svenskt att det nästan är svårt att förstå för dem som inte bor här, håller du med?
- Jag kan bara säga att när jag tittar på repetitionerna och inte är med kan jag nästan känna igen mig i vartenda ord. Vete fasen vad är som är så svenskt... det är allmänmänskligt. Varje ord är vägt på guldvåg, Noréns språk är så extremt exakt.
Ett samtida drömspel
Betydligt mer drömskt blir det i "Blanche och Marie", där regissören Hilda Hellwig tolkar Per Olov Enquists roman om Nobelpristagaren Marie Curie och Blanche Wittman.
- Jämfört med ett naturalistiskt borgerligt drama är det roligt att ta tag i ett riktigt drömspel, säger Hilda Hellwig, som fått helt fria händer.
- Det är ett stort ansvar men ibland är det nyttigt med motstånd. Liksom i Strindbergs Drömspel kommer varje föreställning att bli en överraskning. Det handlar om begär och etik, den eviga frågan: Varför lever vi?
- "Blanche och Marie" kan bli i princip vad som helst, instämmer skådespelerskan Julia Dufvenius som strålar över att vara tillbaka på Dramaten efter sin mammaledighet.
"Lite jättenervös"
Kometen Sofia Pekkari, som är van vid mer småskaliga Angereds teater i Göteborg - "Angereds är fortfarande coolast, men säg det inte till någon!" - är dubbelt akutell i höst. Dels fortsätter "Dödsdansen" på Stora scen, dels är hon med i ungdomspjäsen "H2O+NaCl+Au=Love!" av Cristina Gottfridsson.
Med en säsong bakom sig börjar Sofia Pekkari kunna avdramatisera Dramaten.
- Innan "Dödsdansen" hade jag föreställt mig att det skulle vara som att spela i Globen men när man väl kom upp på scen var det så skönt att känna, "nä, det är bara teater". Numera är jag bara lite jättenervös!
Så jobbar vi med nyheter