Dagbokstrenden

Litteratur brukade betyda Stora Berättelser. Historier med en början, en mitt, en vändpunkt och ett (oftast lyckligt) slut enligt den dramaturgi som vi lärt oss av de klassiska grekerna.På 2000-talet hände något. Berättelserna blev färre. I deras ställe kom dels facklitteraturen, som ökat kraftigt de senaste tio åren, dels bekännelseböckerna. Författare som Maja Lundgren, Lars Norén och Åsa Linderborg började skriva extremt utlämnande om sig själva och/eller sina föräldrar i allmänhet och pappor i synnerhet.Hur kunde det gå så här, Svante Weyler, bokförläggare och kulturdebattör?- Epik finns när folk tror att samhällen är begripliga och fungerande. Då handlar det om att födas, utvecklas och dö. På 70-talet fanns en ofattbar tilltro till samhället, som yttrade sig i kritik av samhället. Den typen av kritik uppstår i tillväxtlägen, när man har råd att säga "vad är det här för skit".Så i dag finns inte den tilltron?- Nej, inte den enkla känslan av att världen rör sig och utvecklas som en underbar romanserie. Just nu är det osäkrare. En annan delförklaring är att medieexplosionen skapat en frånvaro av genans; människor är beredda att släppa in andra i sin intimsfär via medierna - vilket formellt är opersonligt eftersom man inte ser den man pratar med men reellt är fruktansvärt personligt eftersom man säger vem man legat med.Vad läser vi om tio år?- Något som vi läst förut. Allt går runt. Något radikalt nytt läser vi bara direkt efter stora katastrofer. Efter första världskriget kom dadaismen och efter det andra kom "I väntan på Godot". Ett ögonblick har vi det radikalt nya, sedan plockar vi upp någon annan form som vi sade och tröttnade på för tjugo år sedan - säg att det blir en ny generation av Dickensförfattare eller att science fiction kommer tillbaka.

Information till våra läsare

Dagbokstrenden

2000-talet har sett händelser och trender som ingen hade kunnat förutspå år 1999. Vi tittar lite extra på några av dem. I dag: Berättelsen som byttes mot dagboken.