Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Bergmans "hovfotograf" minns de glada stunderna

Dystra filmer och pjäser, men roliga inspelningar och repetitioner.
Så karaktäriserar Ingmar Bergmans hovfotograf Bengt Wanselius den store regissörens verk.
Nu är han aktuell med en stor fotobok och en utställning i Visby.

"Jag vänder mig om och där står Ingmar klädd som Strindberg i hög hatt, och så trycker han upp en clownnäsa i ansiktet. Den användes en gång i tidningen Drama, men sedan tyckte Ingmar att ’den där får du publicera när jag är borta’". Foto: Bengt Wanselius

"Jag vänder mig om och där står Ingmar klädd som Strindberg i hög hatt, och så trycker han upp en clownnäsa i ansiktet. Den användes en gång i tidningen Drama, men sedan tyckte Ingmar att ’den där får du publicera när jag är borta’". Foto: Bengt Wanselius

Foto:

Stockholm (TT Spektra)2007-08-07 06:00
Året är 1996. Bengt Wanselius har varit anställd som fotograf på Dramaten sedan elva år tillbaka. Han står och väntar på att Björn Granath och Johan Rabaeus ska dela ut en "Heders-Harald" till Ingmar Bergman, ett skämtsamt upptåg i anslutning till den satiriska kortfilmen "Harald och Harald".
- Plötsligt hör jag någon som säger "hej". Jag vänder mig om och där står Ingmar klädd som Strindberg i hög hatt, och så trycker han upp en clownnäsa i ansiktet. Den användes en gång i tidningen Drama, men sedan tyckte Ingmar att "den där får du publicera när jag är borta", berättar Bengt Wanselius.
Ingen tråkmåns
Genom sin anställning som fotograf på Dramaten kom Bengt Wanselius att dokumentera mängder med teateruppsättningar som Ingmar Bergman gjorde. Han har även följt flera av hans film- och tv-inspelningar. Med fotot på Ingmar Bergman iförd clownnäsa ger han en helt annan bild av mästerregissören än den som medierna ofta förmedlar.

Lek och hyss
- Det här med leken har försvunnit ur betraktelsen av Ingmar när han avlidit. Även om det fanns ett stort allvar i hans verk så var det mycket kul och hyss när man arbetade med dem. Det hände saker hela tiden. Är man en tråkmåns så kan man aldrig göra såna uppsättningar och filmer, så är det bara, säger Bengt Wanselius.
Till alla de bilder han själv tagit har Bengt Wanselius nu adderat ytterligare tusentals. Han befinner sig nämligen mitt uppe i arbetet som bildredaktör för en storslagen fotobok om hela Ingmar Bergmans verksamma liv.
Boken, som kommer att innehålla över 1 000 bilder, väga minst fem kilo och kosta en bra bit över tusenlappen, planeras att ges ut i samband med att Ingmar Bergman skulle ha fyllt 90 i juli nästa år.
- Det blir en bildbiografi över Bergmans hela produktiva liv, som sträcker sig mellan 1938 och 2003. Målet är att ha minst en bild från allt han har gjort, så det blir ju ett jätteverk. Jag har ungefär 7 400 bilder i datorn just nu, säger Bengt Wanselius och suckar.
Redan nu ställer Bengt Wanselius ut en del av sin Bergman-dokumentation, men i betydligt mindre inramning. På Fotogalleriet i Visby visas bilder från arbetet med P O Enquists pjäs "Bildmakarna", som sattes upp på Dramaten 1998 och visades i tv två år senare.

Körkarlen en favorit
Pjäsen handlar om när Selma Lagerlöf för första gången ska få se Victor Sjöströms filmatisering av hennes roman "Körkarlen". Just den filmen är en av Ingmar Bergmans absoluta favoriter, och han har själv regisserat Victor Sjöström i "Smultronstället", vilket gjorde arbetet med "Bildmakarna" extra lustfyllt, enligt Bengt Wanselius.
- Det var en väldigt varm och trevlig stämning, även om det inte är någon lycklig pjäs.
- Victor var ju Ingmars läromästare, och emellanåt stannade vi produktionen för att Ingmar skulle berätta något kort om alla personer han mött, och så tog det en halvtimme. Då fick inspicienten säga "hrm, hrm, ursäkta, det är dags att fortsätta".
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!