Utställningen Ganska nära en kolsvart sol visas i en vindslokal ovanför Studiefrämjandets lokaler i korsningen Kungsgatan och Kvarngatan.
På pressvisningen är inte allt färdigt. Rummet ska fyllas av ljudkompositioner, där Marja-leena Sillanpää tolkar universums ljud.
– Det är ingen musik, snarare ljud jag inbillar mig att man hör när man är inkapslad. Olika störningar, sökljud och brus, berätttar hon.
Samma utgångspunktDe båda konstnärerna har arbetat med utgångspunkt i Harry Martinsons klassiska diktsvit om rymdfarkosten Aniara.
– Men på ett sätt handlar det inte om Aniaras resa. Tanken var att börja vår resa där Aniaras slutar, och våra resor går parallellt med varandra, säger Marja-leena Siillanpää.
Montrar ger en museikänsla och rymmer föremål med referenser till Martinsons rymdpoem. Miniporträtt av de 51 överlevande i boken, metallen Aniara var byggt av, den sista natten i Mimans sal, där allt blir svart.
– Vi är ofta involverade i varandras konst. Men när vi började jobba med Aniara blev det som en hemlighet. Vi kände båda att det var viktigt att jobba på varsitt håll och ha olika röster, berättar Petra Axelsson.
Hon har bland annat bidragit med ett antal pannåer målade med alla de olika nyanser av svart oljefärg som finns på marknaden.
– Vi har gått in i Aniara på olika sätt. Jag har sett svärtan och rymden. Det jag har tagit fasta på är hur det är att betrakta himlen en stjärnklar natt – med den skönhet och fasansfullhet som det innebär.
Läste omDet var när Marja-leena Sillanpää arbetade med projektet 66 döda författare som hon återupptäckte Harry Martinsons klassiska rymdepos.
– Jag gillade den även som ung. När man läser om favoriter är det sällan särskilt lyckat, men jag tyckte om den ännu mer, fast på ett annat sätt. Språket berör och tilltalar mig. Jag strök under delar i texten och har arbetat vidare med dem.
Konstnärskollegan Petra Axelsson, som har en förkärlek för högläsning, blev involverad i projektet när det var dags för en performance på Rönnells antikvariat, där ett antal konstnärer fick läsa vad de ville av dessa 66 författare.
– Där fanns Aniara. Jag hade aldrig läst den och vi skulle sitta i 66 minuter och läsa. Det var jätteroligt. Den gör sig som högläsningsbok, språket är glasklart och ljuvligt.
– Då bestämde vi att vi kunde jobba utifrån den. Jag hade inte läst hela Aniara, men när jag fortsatte att läsa blev det bara för mycket. Det blev lite mastigt. Det är existentiellt så det slår om det. Jag var tvungen att lägga den ifrån mig emellanåt, erkänner Petra.
Marja-leena Sillanpää och Petra Axelsson har tidigare samarbetat i den gemensamma performanceplatformen Grandia, som de startade 2004 då de hade gått ut Konsthögskolan. Men de har inte ställt ut egna verk tillsammans tidigare.
På utställningens sista dag, den 18 maj, kommer konstnärerna att bjuda på performance i utställningen.
011 – 200 454