Det är något visst med kvinnors hår – så kontroversiellt, omgivet av normer och traditioner. Det ska vara dolt, uppsatt och välskött. Den som har lockigt vill ha rakt, och den som är brunett vill bli blond.
Gör om mig-inslag får oss lätt att tro att jaget sitter i håret. Det känns som en modern västerländsk myt, men sagan om Rapunzel och gamla testamentets berättelse om Simson skvallrar om att tron på hårets kraft har djupare rötter.
I DimenAbdullas pjäs ”Revolution" är tre systrar sammanflätade och gör samma saker. ”Hur många år är en centimeter hår?” frågar de. Liksom för trädet bildar stråna årsringar – en så poetiskt och vacker liknelse, där gemensamma upplevelser och erfarenheter flätas in i deras gemensamma historia.
Men deras gemensamma hårfläta blir till en kedja och de likadana pyjamasarna till fångdräkter. I Trifa växer en längtan att lösa upp flätan– få vara själv och se världen. Men när hon väl har klippt sig fri uppstår andra svårigheter. Den kvävande kompisen. Osäkerhet. Många frågor. Vem är jag? Vem vill jag vara? Och allt ställs på sin spets i frisörstolen: Hur ska håret klippas?
Ensemblen har ett fint samspel kring sina sammanvävda flätor som kräver samordnade rörelser. Lisa Hu Yu är stark i sin tvivlande roll, även om hennes ord ibland känns som läst text. Systrarna Nina Rudawski och Martin Waerme spelar frejdigt ut sin barnslighet med både fniss och ilska. ArdalanHakimiFard har fin tonträff i den klängiga och svartsjuka kompisen.
Men något händer när den fenomenale frisören, Maria Granhagen, rullar in på scenen. Hon har inte bara frisyren gemensam med publikdomptören Elvis. Hon får spela ut hela sitt karismatiska register i denna skönt skruvade karaktär som flirtigt söker kontakt med mellanstadiepubliken.
En del som lyfter denna charmiga föreställning är alla överraskningseffekter. Medryckande musik, välkoreograferade fightscener, omslutande ljus- och ljudeffekter med blixt och dunder.
Det här bidrar till att "Revolution" fungerar på olika plan – den är underhållande, men har också ett djup under skratten. Här finns mycket att hämta kring frågor om mod, vänskap, systerskap, identitet och separation från familjen eller vilken social, etnisk eller religiös grupptillhörighet det nu kan vara.
Det är en riktigt lyckad sista föreställning av teaterchef Malin Axelsson som snart börjar sitt arbete som konstnärlig ledare för Radioteatern.
Det är en riktigt lyckad sista föreställning teaterchef Malin Axelsson har gjort, innan hon nu flyttar till Radioteatern.