Fartfyllda katter showar

Å ena sidan en managerstyrd artist, å andra Knutbys församling och dansande katter i New York. När regissören Daniel Brasch lät sina två manus han skrev på bli ett, blev det fullträff – och "The Quiet" kom till!

Storslagen dans och musik i "The Quiet" som har premiär på Skandiateatern på onsdag.

Storslagen dans och musik i "The Quiet" som har premiär på Skandiateatern på onsdag.

Foto: Carolina Nilsson

TEATER2019-02-25 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är lätt att ryckas med i Samuel Åhrbergs svängiga rörelser som uppmuntras av regiassistenten genom glada tillrop som "sådär ja, så ska det se ut" och Mohamed Buraales blixtsnabba förflyttningar över golvet och glada leende i takt till musiken. Att låta sig livas upp av hela ensemblens fartfylla dans och gemensamma rörelser som får musikalkänslan att infinna sig från topp till tå. Det är ett av de sista genomdragen innan premiären av The Quiet på onsdag och det mesta sitter – nu är det bara finputset kvar.

Sedan i höstas har ensemblen på Stadge Skandia, som drivs gemensamt av Kulturskolan och Norrköpings fritidsgårdar, repeterat. Men allt började såklart långt innan dess, när regissören Daniel Brasch fick idén till pjäsen, som från början egentligen var två idéer:

– Jag skrev på The Quiet, om Jane som är en dansare och artist i New York som styrs av sin manager som bestämmer allt från vad hon ska äta till vad hon ska ha på sig; så som det är för många unga artister i dag som utnyttjas i branschen. Sedan skrev jag även om ett gäng dansande katter i New York som leds av Thomas som manipulerar sin omgivning. Samtidigt hade jag sett Uppdrag gransknings program om Knutby församling och blev intresserad av det här med manipulation och grupptryck, om hierarkier och varför vissa blir ledare? Så slog jag ihop båda och så blev det The Quiet, förklarar han.

Efter mycket bollande fram och tillbaka med Mohamed Buraale, som även är med i föreställningen, fick de fram ett manus som de nu kör på. Daniel Brasch lovordar Stage Skandia, som vänder sig till unga mellan 15 och 25 år.

– Det har varit en fantastisk erfarenhet att som 20-åring få chansen att producera en sångteater här. Stage Skandias slogan är "där vänskap och kultur skapas" och det kan jag verkligen säga stämmer. Det är fantastiskt att man kan få komma hit och ställa sig på scenen!

Föreställningen skapas av ungdomarna tillsammans med vuxna, som Viktoria Ahlin från Kulturskolan som är producent och regiassistenten Josefin Matsson. De berättar att verksamheten håller öppet nästan varje dag, men att det är fri drop-in måndag-onsdag. En av de som är med i föreställningen Samuel Åhrberg. Han tog studenten 2017 och hänger gärna på Stage Skandia. I The Quiet spelar han en kaxig, rolig och kärleksfull katt. Att bli musikalartist är något han gärna siktar på:

– Det vill jag absolut! Jag gillar musik, scenkläder, och att man får ha fantasi och vara kreativ, säger han.

Längst bak på scenen hittas musikerna, när Folkbladet är där en decimerad skara då alla inte är på plats. Mattis Granström går i musikklass på Haga, Gustav Granström på Kunskapsskolan och kapellmästare Johannes Johansson har gått ut musikklass på de Geer.

– Jag håller ihop allt och ser till att vi kommer in på rätt ställen, exemplfierar Johannes uppdraget.

Oscar Wallgren gick en kurs i ljud och ljus på Stage Skandia i somras och sköter ljuset under föreställningen.

– Det är ganska lätt. Svårast är innan när man ska programmera allt, säger han.

Premiär är det alltså på onsdag och totalt spelas sex föreställningar fram till den tionde mars.

The Quiet

Är en berättelse om grupptryck, om unga katter som lever på gatan, om deras drömmar och om en ungdomsidol som tvingas välja mellan kärleken och äventyret.

Regi av Daniel Brasch och Mohamed Buraale. Premiär 27 februari på Skandiateatern.

Föreställningen har skapats inom "Stage Skandia" vilket är ett samarbete mellan Kulturskolan och Norrköpings fritidsgårdar.