Regi: David Yates
I rollerna: Alexander Skarsgård, Samuel L Jackson, Sidney Ralitsoele, Christoph Waltz m fl.
Betyg: * *
De som är ansvariga för ljud och ljudeffekt i filmer får sällan tillräckligt mycket lovord. Arbetet med ljud är av högsta vikt och prisas på branschtillställningar men till vardags är det inte ofta de tas fram i rampljuset. I "Legenden om Tarzan" är ljudet den klart starkast lysande stjärnan. Den magnifikt starka ljudmattan som sveper från Europa till Afrikas djungel är verkligen en spelare att räkna med. Utsökta gorillavrål och diskreta surr, ljudet som i vanliga fall är en osynlig faktor tar verkligen plats i historien om djungelmannen.
Annars är en relevant fråga varför Tarzan behövde göras om. Gammaldags och töntig har berättelsen fått vila efter otaliga filmatiseringar. Jag är inte säker på att den behövde väckas till liv. Nu när den är gjord har David Yates ändå lyckats skjutsa in historien i en modern vinkel. Tarzan är Lord John Clayton i Storbritannien tillsammans med sin Jane Clayton. Deras personliga erfarenheter blandas in i Europas kolonialhistoria, mer specifikt kung Leopold av Belgien som är ute efter Kongos naturtillgångar. För att få tag på landets resurser utlovas belgarna diamanter för att få dit Tarzan. Ur ett helhetsperspektiv är Tarzan verkligen inte filmkonst på högsta nivå. Däremot har Yates lyckats gå kring de hindren som fanns med i grundhistorien. Enkelt uttryckt, det blev inte så töntigt som befarat. Kanske för att manusförfattare har slitit för att polera bort allt politiskt okorrektt, vilket är gjort på ett skickligt sätt.
Däremot finns en hel del oinspirerat. Filmen skiljer sig inte så mycket från action i stort. Alexander Skarsgård känns lite stel. Något som är helt okej när han spelar John Clayton i England som tryckt ner alla sina vilda sidor. Men även som Tarzan i Afrika på jakt efter att rädda sin käraste släpper han inte loss känslorna. När Skarsgård nu talar brittisk engelska låter han skrämmande lik pappa Stellan, men skådespeleriet behöver lite mer erfarenhet för att nå faderns nivå. Margot Robbie som Jane passar in i äventyr som handen i handsken. Synd då att Jane är en ganska trist karaktär. Den konstanta ansträngningen för att kvinnliga rollfigurer inte ska vara menlösa mesar har istället förvandlat dem till stereotypa tuffingar i actionfilmer.
Allt som allt är "Legend om Tarzan" en lätt underhållande historia men knappast någon styrkeuppvisning vad gäller filmkonst. Ljudet är som sagt det enda som sticker ut. Och Skarsgårds kropp är en snackis tills nästa Hollywood-pumpade bringa dyker upp i ny film.