I ”Rut och Jean-Pierre firar jul” ger Maria Ackerfors oss en personlig, grötrimmad och inte alltför positiv bild av den rödtrinda, söndersjungna och glöggdoftande högtiden.
Rut är en hålögd streckgubbsfigur med trassligt hår och psykiska besvär som lever ensam tillsammans med sin katt Jean-Pierre. Resan börjar den första december i en from förhoppning om att julen ska göra människan glad. Det har Jean-Pierre läst i en tidning. Men julhysterin gör inte att Rut blir mer lycklig och harmonisk. Tvärtom, faktiskt. Glöggen får henne att kräkas och göra misstaget att ringa exet. Hennes lussekatter likar Rolf Lassgård. Och änglarna i det förbaskade änglaspelet envisas med att snurra runt med rumporna först. Men motgångarna blir värre än så och julfirandet slutar i rejäl katastrof.
De nerviga illustrationerna uttrycker en furiös ilska och texterna är stundtals riktigt fyndiga och roliga i all sin svartsyn. Men intrycket är ojämnt. Ibland är rimmen mindre träffsäkra och drar nästan ner bilderna som då upplevs som lite hafsiga.
Men Maria Ackerfors kalender är ändå en ventil för alla oss som lätt får en överdos av alla Facebookuppdateringar med bilder av perfekta hem med lyckade lussebak, tindrande adventsljus och egenpyntade granriskransar i modell XL. Rut kommer också till insikt om att det inte är henne det är fel på, utan julen:
”Att tramsa runt till denna unkna tradition.
Det är klart att det är grunden för min depression.
Indoktrineras så här och bara följa idealen.
Nu förstår jag att det inte är jag som är galen.
Jag läser Ackerfors kalender som en välbehövlig uppmaning i att våga sätta sig på hasorna. Fixa jul i den takt och omfattning man orkar och vill. Kela med katten istället och skita i lutfisken om man inte gillar den.