Hösten 2015 när fler flyktingar än tidigare kom till norra Europa stack Finland ut som minst välkomnande. Rasister protesterade de flyendes ankomst. Varken omfattning eller brutalitet var på samma nivå som Ungern, men bilden av Finland var ändå inte smickrande. Inte förvånande har Aki Kaurismäki tagit fasta på sina landsmäns tillkortakommanden i ”Ljus i natten”.
Khaled från Syrien anländer till Helsingfors gömd på ett fartyg. Storstaden får en nästan pittoresk känsla, som om vi är i en stad av Finspångs storlek. Det lilla livet genom de stora skeendena gestaltade av små karaktärer. Man kan säga att Kaurismäki har ägnat hela sin karriär som regissör åt att porträttera vardagshjältar av den osannolika sorten. De är ofta färglösa karaktärer inuti vilka godheten blomstrar. Utan sentimentalitet finns de där för sina medmänniskor. På den punkten är ”Ljus i natten” väldigt lik regissörens tidigare verk. Även i stil och scenografi känns hans igen, Kaurismäki. Även den välbekanta och absurda humorn är en beståndsdel i ”Ljus i natten”. Atmosfären påminner om Jim Jarmusch på plusmeny. Lite mer färg, lite mer udda.
Samtidigt som Khaled flytt sitt hemland lämnar Wikström sin fru, utan någon diskussion. Han säljer sin skjortförsäljningsverksamhet, vinner på poker och uppfyller sin teoretiska dröm om att äga en restaurang. Med ”Det gyllene stopet”, krogen han köpt, medföljer medarbetarna. Khaleds och Wikströms vägar korsas till slut.
Kaurismäkis senaste film var ”Mannen från Le Havre”. Då handlade historien om afrikanska migranter. Regissören har följt med sin tid. Nu är migranterna från Mellanöstern. Men där ”Mannen från Le Havre” var en hyllning till godhet och visade mest goda människors strävan är ”Ljus i natten” mörkare. Både i Finland och på vägen genom Europa får Khaled uppleva rasism på olika nivåer, allt från att bli osynliggjord till att attackeras fysiskt av nazister/rasister. Den här gången fastnar de flesta skratten i halsen. Ett exempel är Khaleds besök på finska Migrationsverket. Samtalen med handläggaren vore roliga om migration inte var en så pass kontroversiell fråga idag.
Den mångbottnade originaltiteln ”The Other Side Of Hope” har i svenska översättningen blivit ”Ljus i natten” som inte alls säger lika mycket. Det senare indikerar hopp, kanske kontraster. Internationella titeln, som ligger närmare originalet, kommunicerar något annat än hopp. Kanske en annan sida, kanske motsatsen. Vilket matchar innehållet, här går himmel och helvete sida vid sida.