Tony hamnar på en rehabiliteringsklinik efter skidolycka. Korsbandet har slitits av, hon ska vara här i flera veckor. När filmen börjar kan hon inte gå. Snabbt transporteras vi några år tillbaka i tiden till när hon träffade charmören Georgio. Han som verkade ha allt från personlighet till tillgångar. Hennes vänner var inte lika ohämmat öppna inför honom men hon var förblindad. Det klipps mellan scener i nutid och dåtid vilket ger en helande känsla även till åskådaren. Tony kommer längre och längre ifrån det som har varit.
"Förförd" är en väldigt precis och nyttig presentation av de typer av relationer där ena parten inte riktigt ser hur mycket hen skadas. Varje gång Tony vill ur kontrar Georgio med charm och ifrågasättande av det konventionella i relationer. Så hon stannar för hon tänker att de har något speciellt. Hon stannar därför att hon någonstans tappat bort sig själv och lever för honom. På det sättet för filmen fram en viktig typ av historia.
Som film har den däremot en lång väg att gå för att komma nära Maïwenns mästerliga "Polis" från några år sedan. Dramaturgin brister och jag har sällan önskat eftertexterna som jag gjorde under andra hälften av "Förförd". I manuset händer för mycket, samtidigt som samma sak sägs om och om igen. Filmen saknar överlag dramatiska toppar, karaktärerna skriker utan att tittaren kan känna med. Främsta vapnet är skådespeleriet, Vincent Cassel och Emmanuelle Bercot är fenomenala. Speciellt Cassel lyckas få tittaren att känna vad Tony känner. Han är trovärdig som charmören, men också som tomma Georgio.