Den starkast bestående känslan från "Guernseys Litteratur- och potatisskalspajssällskap" kan beskrivas med termen "mysig". Vilket eventuellt har ett starkt värde ur underhållningssynpunkt men inte räcker för att ta en film längre. Zac Nicholsons varma, varierade och felfria foto kombinerat med Charlotte Walters fantastiska kostymdesign är två starka pelare i "Guernsey".
Juliet Ashton är en författare som blir kontaktad av en bokklubb från ön Guernsey. De har hittat hennes adress på en gammal bok, grisbonden Dawsey kontaktar därför henne med förfrågan om fler böcker. Bokklubben startade under tysk ockupation under andra världskriget i syfte för medlemmarna att förklara varför de vistades ute efter ett utegångsförbud. Det dröjer inte länge förrän Juliet vill till Guernsey själv för att delta i en bokklubbsträff. Hon blir fascinerad av deras historier samtidigt som hon faller för grisbonden. Något som inte vore ett problem om hon inte hade haft en fästman på fastlandet.
"Guernseys Litteratur- och potatisskalspajssällskap" är en mycket förutsägbar historia. Speciellt gäller detta kärlekstriangeln. Dessutom saknar Lily James och Michiel Huisman kemi vilket gör romansen desto mindre trovärdig. Att slänga in vackra människor och hoppas på att magi uppstår fungerar uppenbarligen inte. Parallellhistorien om kriget och försvinnandet av gruppens grundare ger däremot lite mer. Förvisso finns en del problematik här och Mike Newell lyckas inte skapa spänning men det sockersöta späds ut med lite annat.