Det är en mera folkkär och igenkänd Gunhild Carling som nu är tillbaka i Norrköping. Med Let’s Dance-äventyret i tv i fjol fick hon sitt stora genombrott för den breda allmänheten – och i Norrköping drar hon en riktigt stor publik till Flygeln på söndagkvällen.
Det är lite konstigt med sådana tv-program, där en musiker plötsligt blir känd som dansare. Hon dansar förstås riktigt bra, men som musiker kan hon verkligen det mesta. Skulle någon ge detta skånska yrväder ett par träskor skulle hon väl skapa ett nytt instrument. Denna kväll växlar hon elegant mellan trombon, trummor, flöjt, säckpipa, piano och munspel.
Rösten är läckert nasal, lätt hes och så snygg i till exempel den innerliga balladen Nobody But You. Gunhild Carling är kvällens stora stjärna – Sveriges swingdrottning – med en enorm scenutstrålning. Hela hon gnistrar ikapp med paljetterna i alla dessa åtsmitande fodral som pryder hennes kropp.
Men det vore orättvist att ge henne all uppmärksamhet. Det är ett storband på scenen, där flera kliver fram och imponerar som instrumentalister – en av dem är den skicklige saxofonisten Mattias Carlsson från Norrköping. Några visar sig också vara varietéartister. Bröderna Max och Ulf spexar och bjuder på trolleri, jonglörskonster och nervösa balansakter. Allt med en genuin charm. Ibland också en spelad tafflighet som bidrar till att man underskattar artisten och sätter andan i halsgropen.
Under showens gång bjussas det också generöst på klädbyten, trumpinnekast och virvlande dans med Harlem Hot Shots i rasande tempo. Ljuset är välkomponerat och varieras fint. Det ger en stämningsladdad inramning – man får känslan av att kliva in på en rökig jazzklubb i 30-talets Harlem. Musiken är komponerad för varietén, i huvudsak av Gunhild och pappa Hans.
All extrakrydda behövs, för även om swingen är härligt medryckande och storbandet har bra tryck, så kan den bli lite enahanda, särskilt för en sittande publik som inte kan dansa med. Förutom på slutet då, när publiken får haka på det spelande tåg av musiker som lämnar scenen, fortsätter mellan bänkraderna ut i foajén där konserten fortsätter. Det värmer när musikglädjen vibrerar i garderobskön, och ut i kalla februarikvällen.