Överväldigande föreställning

Indras dotter kliver in på scenen, i Julia Högbergs klart lysande gestalt, och snurrar på jordgloben i kandelaberns sken. Hon stiger ner genom atmosfären för att möta de klagande människorna. Hon möter portvakterskan som virkar på sitt evighetstäcke. Affischören med sin gröna sänkhåv. Officeren som förgäves ropar och längtar efter sin Victoria. Så långt känner vi igen pjäsen. Tidens gång markeras till en början försiktigt genom affischer som byts och ljuskronor som blir till funkislampor. Men den som bara ser stillbilder ur början och slutet på första akten skulle inte tro att det handlar om samma föreställning. Vi landar i ett färgchockat 80-tal med publikfriande, ketchupsputande excesser i Skamsund. Och förs sedan in i ett shoppingtokigt Fagervik. Det drömska dramat skiftar karaktär, olika teateruttryck vävs ihop till en helhet som är ombytlig och växlande som livet självt i historiens backspegel. Samtidigt är mycket är sig likt över tid; de mänskliga drivkrafterna och de existentiella frågorna. Teatern är tänkt att gripa tag i publiken över generationsgränserna, och visst finns här något för alla smaker. Men också inslag som bjuder motstånd i olika läger. Scenuttrycken må vara djärva och överraskande (säkert stötande för somliga) men texten har förnyats försiktigt, kanske rentav för respektfullt. I inledningens dividerande om Officerens Victoria och andra aktens långa monologer på ålderdomlig prosa, blir handlingen en aning stillastående och tappar greppet om mig. Skådepelarnas karaktärer förändras och byter skepnad, eller som Strindberg skriver: "Personerna klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas". Och det är fascinerande att se Isak Hjelmskogs förvandling från inbunden advokat till krumryggad ketchupgalning i karantän. Men långt fler än han imponerar i sina kvicka rollbyten. När Ung scen Öst nu är på Stora teatern tar man tillfället i akt att utnyttja scenens tekniska möjligheter maximalt och effektfullt. När advokaten och Agnes är på semester i det exotiska paradiset och har rullat ut sina bastmattor stiger plötsligt vattnet. Scenen svämmar bokstavligen över! Den konsumtionsinriktade livsstilen, en skenande energiåtgång och ett kortsiktigt tärande på jordens resurser får konsekvenser som vi så väl känner till. Det är en på många sätt överväldigande föreställning med dystopiska toner som elegant knyts ihop på slutet. När Indras dotter upprepar sitt mantra "det är synd om människorna" blir påståendet alltmer till en självrannsakelse - är det verkligen synd om människorna?

Information till våra läsare

Överväldigande föreställning

Decennierna rullar framåt som en våg på Stora teatern. Från sekelskiftets Sverige, den tid då August Strindberg skrev sitt mörka drömspel, till dagens osäkra tid med överhängade miljöhot.