En alldeles för fåtalig skara var i De Geerhallen i torsdags kväll när symfonikerna bjöd på musik med dignitet. Tänk att kunna få höra en livs levande Symphonie Fantastique på hemmaplan – vad är det om inte annat än fantastiskt.
Den omfattande symfonin av Berlioz består av fem satser där det händer saker!
Visst finns det ett program, en berättelse kring varje sats, men musiken står stadigt på egna ben utan någon programförklaring.
Inledningssatsen spelades med drömsk förväntan i luften, intensiteten skärptes efter hand och dramat låg för våra fötter där snabba vändningar blev kännetecknet. Den andra satsens lättfotade dans hämtades direkt från balgolvet där en distinkt solotrumpet bjöd upp. Här fanns det en tydlig kärna i spelet som tillät utvikningar. Tredje satsen blev en sorts uppbyggnadsfas där oboens innerligt skira, spröda ton blev det som höll ihop trådarna och skapade en väv. Den fjärde satsens mardrömslika scenario spelades upp för våra öron välgörande tyglat och strukturerat under Michael Francis ledning.
De många effekterna och rejäla musikaliska utsvävningarna blev hela tiden välanpassade relevanta. Galenskapen blommar ut till fullo i den femte och sista satsen när Dies Irae-temat basuneras ut i full prakt. Här blir musiken konkret, smått fysisk och jag gillade symfonikernas avvägda spelstil som inte tippade över trots att musiken i sig inbjuder till just överspel. Heder åt orkester och dirigent. Före paus fick vi njuta av behaglige cellisten Truls Mork i fyra kompositioner av det mindre formatet, åtminstone om man jämför med Berlioz-symfonin! Pezzo Capriccioso av Tjajkovskij fick en liten svajig och osynkad inledning men rättade snart upp sig. Glazunovs lilla Trubadurens sång framfördes med skönhet och behag hos både cello och orkester. Vackra toner i en vacker klang. Rondo av Dvorak spelades smått ystert men med en sordinerad kant av tungsinne. Mork har en fin lyrisk ton som djupnar när sammanhanget kräver det.
Symfoniska Variationer av Boëllmann bjöd på tätt samarbete mellan solist och orkester och här anade man glimten i ögat hos de medverkande. En elegant fransk esprit låg som ett skimmer över musiken.