Medan SF Bio blivit uppköpt av amerikanska biografjätten AMC som ägs av kinesiska Dalian Wanda Group är allmänheten sur över en logotyp.
Senaste veckans stora filmsnackis i Sverige är den om en logotyp. Närmare bestämt Filmstadens. SF Bio byter nämligen namn till Filmstaden. Lite förvirrande i Norrköping där en biograf redan har det namnet. Men företaget som drivit biografen har hetat SF Bio.
2017 köpte den amerikanska biografjätten AMC upp SF Bio och har sedan dess arbetat med någon form av varumärkesförändring, på olika sätt. Framförallt under 2018 har besökare kunnat se skillnader. Den riktiga förändringen märks inte för majoriteten av besökarna, om några. Men den finns där och kommer att påverka framåt. AMC är inte bara ett stort företag, det ägs i sin tur av kinesiska Dalian Wanda Group. Ordförande för det företaget är Wang Jianlin. En man som både investerar i biografer och filmbolag. Du behöver inte ha världens skarpaste sinne för att inse problematiken med en biograf som ägs av ett filmbolag.
Satsningarna från Kina och Jianlin är inte ogenomtänkta. Han beskylls för att försöka påverka bilden av Kina via filmsektorn. Inte speciellt ologiskt eftersom Hollywood är med och skapar kultur i global skala. Den bild Hollywood-filmer förmedlar påverkar i allra högsta grad världen, om än inte alltid på kort sikt. Hur pass ärliga hans intentioner är låter jag vara osagt. Det är i alla fall inte i de globala företagens styrelserum där man vurmar mest för bredd och kvalitet inom kulturen.
Nu när SF Bio alltså bytt namn till Filmstaden har de stora reaktionerna kommit i samband med byte av logotypen. Från en klassisk sådan till en med enklare formgivning som ska vara modern. Är logotypen snygg? Det finns absolut bättre. Är logotypen viktig? Inte egentligen. Biografer står inte och faller med sina logotyper. Kanske finns tillfällen då de påverkar bilden av företaget men generellt är filmerna i centrum. Logotypen är på intet sätt kontroversiell, här finns inget som påminner om Liberalernas byte där den nya logotypen olyckligt liknade ett könsorgan.
Så varför reagerar människor så otroligt starkt på en logotyp som inte är tilltalande? Är vi så lyckligt lottade i Sverige att vi inte har tillräckligt med verkliga problem? Varför upprörs inte allmänheten över att landets största biografkedja numera ägs av länder på vardera sida av klotet? Länder som dessutom är hårt marknadsstyrda. I Stockholm kanske problemet inte är stort men i andra städer finns klara problem med att biograferna ägs av ett företag som i andra länder försökt sig på att stoppa konkurrenterna. Förändringen skulle kunna innebära risk för större likriktning.
Ju mer jag tänker på det desto mer är jag benägen att tro att irritationen och ilskan mot logotypen handlar om annan psykologi. Människan har en tendens att fokusera på det lilla när hon har svårt att hantera det stora. Vi har en planet i fara. I land efter land tar extrema krafter mark. Företagen köps upp en efter en av globala företag och orter utarmas. I den verkligheten är det enklare att skrika sig hes över en logotyp. Men medan vi gör så är vår kultur i fara.