Allt fanns med och alla var där kan man sammanfatta det hela ur mitt perspektiv sett. Eller snarare hört! Gammalt och nytt blandades med stilkänsla och finess, logistiken var genomtänkt och det musikaliska genomförandet genomsyrades av trygghet och tradition med ett stort mått av både värme och allvar.
Diskantkören inledde distinkt med Natt över jorden där konsonanterna satt på sin plats. Diktionen var över lag omsorgsfull och detaljer mejslades fram. I det genomsköna arrangemanget av Öhrwall fick vi sedan höra Nu tändas tusen juleljus där Olle Persson som solist satte nivån på resten av konserten.
Personent hodie i stilfullt arrangemang av Rutter fick ett gediget och klangskönt framförande följt av lite örongodis med Olle Persson i The Christmas Song. Den senare i arrangemang av Henrik Bergion, musikgymnasiets nestor, vars Carol-Medley innehöll extra allt med juliga smaker och dofter. Med bravur hängde kören med i de snabba växlingarna och vindlande övergångarna med taktarter som kantrade och bytte riktning. Efter en charmigt lättfotad Herdepojkens carol följde så en Olle-aria och en Kör-koral ur Juloratoriet av J.S Bach vilket gav tyngd och traditon åt programmet. Avslutningen med O, helga natt i arrangemang av J Ahlin blev just så där innerlig som man bara kan önska sig men sällan får uppleva. En varm och mjuk körklang parat med Olle Perssons behagliga baryton blev den perfekta kombinationen i en sång som alltför ofta bara blir bombastisk.
Dirigenten Simon Phipps som gjorde ett strålande jobb liksom Symfoniorkestern får ändå stå en aning i bakgrunden av alla duktiga ungdomar och deras fantastiska musiklärare som gav oss en julkonsert med strålglans.