I början sitter en familj tyst i bilen. Son och far verkar ha en nära koppling medan mor ser obekväm ut. Plötsligt ser hon ett gatunamn, tar sig ut ur bilen och ber familjen köra iväg. Hon hittar en dörr, tar sig in. En stark desperation vilar i hennes andning. Sedan börjar minnen ta över inledningen.
Gabrielle är en passionerad drömmare betungad av sexuell frustration i en era då kvinnor inte förväntades kännas vid sexualitet, 50-talet. Tidigt i filmen går hon exempelvis alldeles för långt i uppvisning av sina känslor för sin lärare, framför dennes gravida hustru. Gabrielles bekymrade familj ser enbart galenskap i henne med tron att giftermål kan tämja lavendelfarmarens dotter. José är en av arbetarna hos familjen, en spanjor som flytt sitt hemland när Franco tagit över. Gabrielles mamma ser honom som en passande matchning för sin hungriga dotter. Båda går lätt motvilligt med på att bli hopparade. Sedan hänger sig berättelsen lite väl länge vid disharmonin i äktenskapet. Olyckan svävar mörkt över livet medan José försöker.
"Brev från månen" är en utsökt visuell konfekt som lever upp till de krav som numera finns på 50-talsskildringar. En skröplig "Mad Men" där ingen har något hippt jobb på en byrå. Både Cotillard och Brendemuhl är målmedvetna skådespelare som levererar förväntad kvalitet.
Historiens skiftning från ett fokus till ett annat är väldigt intressant och oförutsägbart. Bitvis är det både svårt att förstå och sympatisera med Gabrielle. Hon är tagen av ett lidande som inte alltid är lätt att uppskatta. Filmens nästintill konservativa sensmoralen känns ovanlig.