Någonstans i Balkan på 90-talet, på en gudsförgäten ort, har en kropp hittats i brunnen. Hjälparbetarna från Aid Across Borders på plats ska ta ut liket för att vattnet inte ska kontamineras. När repet som skulle lyfta ut honom går sönder fortsätter de sin jakt på nytt rep. I ett välfungerande samhälle i fred finns processer för livets alla steg. Mitt i krig däremot kan de mest självklara och till synes enkla uppdrag bli bergstoppar att klättra. Fernando León de Aranoa har verkligen tagit fasta på den aspekten av krig och konflikt, vardagslivet som pågår samtidigt.
Att ”A Perfect Day” nästan saknar all form av synlig brutalitet och drabbningar är en styrka. Krig har många dimensioner och är komplext. Samtidigt som vi behöver se hur hemskt det kan vara i slag finns också behovet att komma närmare förödelsen genom att se dess effekter i det som liknar vår egen närhet. Filmatisering av Läkare utan gränsers Paula Farias ger en ökad känsla av äkthet till historien.
I centrum står Mambrú, spelad av Benicio Del Toro, som är luttrad inom välgörenhetsbranschen. Fullkompligt anpassad till sin realitet berörs han inte på samma sätt som nyare Sophie. Förutom de fyra fältmedarbetarna finns tolken Damir och barnet Nicola på resan. De flesta karaktärer är beklagligt tunna. Enbart Mambrú och Nicola har konturer. De kvinnliga rollfigurerna skulle lika gärna kunna skrivas ur manuset utan att någon skada skett, så obetydliga som de är för historien. Med de ambitioner filmen har hade jag väntat mig mer av personporträtten. En helt schysst film, varken mer eller mindre.