En gång i tiden var Michael Mann den mest spännande regissören i Hollywood. Efter den stilbildande tv-serien ”Miami vice” gjorde han en rad intelligenta långfilmer som ”Heat”, ”The insider” och ”Collateral”. Filmer som med sin kombination av deppigt drama och febrig action blev stilbildande för en hel generation filmskapare.
Vid 71 års ålder är Mann fortfarande igång, och i nya ”Blackhat” tar han sig an fenomenet cyberbrottslighet. Ett kinesiskt kärnkraftverk drabbas av en allvarlig hackerattack, och den kinesiske utredaren Chen Dawai vänder sig till amerikanska myndigheter för att få hjälp. Han har ett särskilt kontroversiellt önskemål – att den fängelsedömde hackern Nicholas Hathaway ska få permission för att hjälpa till med utredningen.
Jakten på skurkarna slingrar sig genom Los Angeles, Hong Kong och Jakarta, och Manns ambitiösa försök att grafiskt skildra hackerintrång (tänk animationer på molekylnivå) byts snart mot mer traditionellt pangpang i gatumiljö.
Den australiske skådespelaren Chris Hemsworth (mest känd som Marvelhjälten Thor) är ett märkligt val som Hathaway, men han gör en oväntat lågmäld insats. Filmen uppehåller sig också mycket vid hans kärlekshistoria med en kinesisk nätverkstekniker (Wei Tang), en fin kontrast till skurkjakten.
Men det finns ett stort problem med ”Blackhat” – det är en tråkig film. Trots att bilar sprängs och atomreaktorer står i lågor så kommer jag på mig själv med att upprepade gånger titta på klockan. Varken historien i sig eller sättet som Mann väljer att berätta den på är tillräckligt intressant, det blir menlöst och utdraget. Och jag tänker (fast det känns som att svära i kyrkan) att Michael Mann kanske har passerat sitt ”bäst före”-datum. (TT)