Jag gick in i biosalongen med en klar bild av vad jag skulle få se i ”Monsieur Chocolat”. Allt från titeln, till trailern, till en leende Omar Sy indikerade fransk feel-good av lättsam art. Initialt besannades mina förväntningar för att silas bort till en tämligen mörk historia om första svarta clownen i Frankrike, Rafael Padilla även kallad Chocolat och hans clownkollega Foottit. Att som svart ha verkat i Europa tidigt 1900-tal var knappast en dans på rosor. Något som synliggörs. Då har regissören ändå förskönat verkligheten något.
Omar Sy, känd för de flesta från ”En oväntad vänskap”, spelar Chocolat. Hans sedvanliga charm passar för rollen som populär clown. De tyngre delarna gestaltar han skickligt, tyvärr har filmen själv tappat en del då. Foottit spelas av James Thierrée, barnbarn till Charlie Chaplin. Även han porträtterar sin sorgsna clown på ett känsligt sätt.
Ibland har för många sidohistorier klämts in i kostymen. Det tar också något för lång tid tills Chocolat/Rafael börjar inse stereotypen han är fast i. Framgången i början tar lite för lång tid. Men framförallt har regissören haft svårt att ta bort mindre viktiga delar.
”Monsieur Chocolat” handlar i dess essens om rasism och kommer därför helt rätt i tiden. Dessutom berörs även framgångens utmaningar. Filmen behandlar rasismen på ett djupt plan. Chocolat och hans kompanjon George Foottits vänskap har komplexa beståndsdelar. Chocolat gör succé genom att vara Foottits slagpåse vilket komplicerar relationen avsevärt. Filmens onda element är de osynliga, ingen enskild karaktär representerar ondskan.