Selma Vilunens ovanliga dokumentär ”Hobbyhorse Revolution” har precis tokhyllats i Sverige. Nu kommer även hennes långfilmsdebut hit. ”Little Wing” kammade hem många priser på Finlands motsvarighet till Guldbaggegalan. En sak är hursomhelst säkert, Vilunen är en filmskapare med självförtroende som rör sig mellan olika genrer sömlöst. Röda tråden hittills är flickors och unga tjejers tillvaro, deras passion, deras problem.
Varpu är en tjej med mycket att bära på axlarna. Tolv år gammal har hon agerat förälder åt sin mamma i flera år. Modern har svårt att upprätthålla gränserna och Varpu får höra om hennes problem med att ta körkort, dejtande, bristen på pengar och sin egen existentiella otillräcklighet. Dottern är väldigt kapabel och hittar sina vägar. Men hennes liv är inte speciellt enkelt heller, förutom allt på hemmaplan är hon inte så uppskattad i skolan. Påfrestningarna blir för många och Varpu försöker i desperat kompensation hitta sin far som inte funnits i hennes liv sedan hon var väldigt liten.
”Little Wing” har ett gott tempo och driv som i tredje akten tar sig på villovägar. Som så många andra filmer lyckas inte upplösningen lika skickligt som uppstarten. Men fortfarande är det en öm historia om sökande människor spelad övertygande av Linnea Skog och Paula Vesala i huvudrollerna. Skog med ett yttre lugn och ögon full av gnista, Vesala med intensitet i hela kroppen. Hon ser redo ut att spricka närsomhelst. De flankeras av ett vackert foto som kapslar in känslan av finsk vinter, illustrerar råheten men andas en strimma hopp.