2015 kom Adam McKays nyskapande, humoristiska satir över ekonomiska krisen i USA och den bubbla som skapade den 2009. Om vad som hände, hur det hände och de som faktiskt tjänade pengar på andras misär. Rappt tempo, svindlande underhållning, dialog som påminde om 40-talets noir-filmer och tragikomik av sällan skådat slag. Att samma regissör ger sig på Dick Cheney, amerikansk vicepresident under George W Bush har helt klart potential till storhet. Utgångspunkten är att Cheney i tysthet och i bakgrunden gjort det vi alla trott: agerat president medan Bush var ansiktet utåt.
Filmen börjar när flygplanen åkt in i World Trade Center 11 september 2001. Mitt i kaoset ser Cheney en möjlighet att få ihop sina egna trådar. Sedan går kronologin tillbaka till när Dick Cheney var en universitetsavhoppare med alkoholproblem. Tills partner Lynn kräver att han skärper sig annars går hon vidare. Hon som kvinna behöver en make som kan förverkliga hennes ambitioner.
McKay gör inte anspråk på att berätta hela sanningen. En förtext förklarar att eftersom Cheney är en hemlighetsfull person vet de inte om hela historien är sann men att de verkligen försökt. Han gör heller inte några försök att återhållsamt berätta om ett despotiskt och makthungrigt par. Största problemet, speciellt i jämförelse med ”The Big Short”, är att ”Vice” är för splittrad och osäker på vad den vill säga. Ämnesområden staplas på varandra och de mer intressanta delarna om Dick Cheneys person drunknar i alla detaljer som flyger och far. Men humorn finns där, så även mörkret. Dock inte på samma nivå som ”The Big Short”.