Regissören Andrea Arnold slog igenom med den spända, skakiga och omvälvande "Fish Tank". Liksom sin landsman Ken Loach handlar hennes filmer om klasskillnader. "Fish Tank" liknade också Loachs verk i vinkeln, berättarperspektivet var de drabbades. Den utarmade arbetarklassen sågs med medkänsla. Arnold berättar råare än Loach, hennes filmer kan uppfattas mer uppgivna än hans inspirerande verk. Båda varianter har sina förtjänster. När Arnold nu tagit sig över Atlanten för att skildra amerikansk version av brittisk arbetarklassmisär håller hon sig konsekvent till sin stil.
Inledningsscenen där Star och två barn letar efter mat i en container sätter tonen. När en minibuss passerar de tre medan de försöker lifta fångar hennes öga en ung mans blick i fordonet. Hon bestämmer sig för att ta sig till livsmedelsaffären dit han gått. Omedelbara attraktionen, på samma gång äkta som poetisk, sprakar. Mannen, Jake, dansar till Rihannas "We Found Love". Utanför köpcentret föreslår han att hon hakar på och jobbar med dem. Hon som inte har något att förlora lämnar allt, barnen hon i princip varit mamma till men också misären. Gruppen hon ansluter till visar sig vara ambulerande tonåriga tidskriftsförsäljare styrda med järnhand av Krystal.
Andrea Arnold skildrar ett land i förfall. Ett samhälle vars brist på tillgångar fördummat populationen. Arnold visar i vilken kontext någon som Donald Trump kan bli vald. Parollen äta eller ätas är i förgrunden. Ungdomarna trånar efter riktning. De definieras av allt de saknar. Van biografbesökare kan anmärka att denna historia är berättad många gånger tidigare och att Arnold inte tillför nytt. Samtidigt finns mycket givande här. Star är en oerhört intressant och dynamisk karaktär. Ett offer som inte räds att ta förarsätet. Och hon spelas utomordentligt av debutanten Sasha Lane.
Fotografen Robbie Ryan lyckas med att skapa vidder och klaustrofobi på samma gång. Även musiken används väldigt effektfullt för att berätta en historia.
"American Honey" är en skildring av hopplöshet. Star går från ett fängelse till ett annat. När hon lämnar allt bakom sig hamnar hon i en kvicksand av krav och sektliknande omständigheter. Hon och hennes kompanjoner är människor utan dåtid och framtid. De lever i ett här och nu som levererar smulor. Men någonstans släpper Andrea Arnolds beskyddarhölje. Ibland verkar filmen se ner på sina rufsiga rollfigurer. För att sedan gnistra i vissa scener, exempelvis när Star besöker fattigdomens bottenterritorier.