Å ena sidan en superspännande historia om en amerikansk familj som flyr undan rebeller någonstans i Sydostasien. Å andra sidan en illa smakande moralkarta där vita amerikaner är goda hjältar. Därför blir "No Escape" en väldigt svår film att bedöma. Säkert är i alla fall att den tittare som inte är insatt och inte reflekterar kan få sin onyanserade världsbild förstärkt. Någonstans i periferin finns en aning till kritik mot hur västerländska företag suger ut och utnyttjar fattigare länder. Det är cirka två minuters dialog mellan Wilsons och Brosnans karaktär. Sedan inget mer. Hade familjen varit från landet där historien utspelar sig hade vinkeln blivit helt annorlunda såklart.
Owen Wilson spelar Jack Dwyer som flyttar till ett oklart land i Sydostasien tillsammans med sin familj för att arbeta på ett vattenföretag. Bara timmar efter att de anlänt bryter en statskupp ut. Brutala rebeller mördar alla västerlänningar de kommer åt. Jag kan någonstans känna att grundpremissen inte är helt ointressant. Filmen beskylls för att vara för våldsam men revolution är undantagstillstånd och ilska brukar forsa ohämmat då. Inte helt otroligt. Men bekymmer uppstår när vita familjen framställs som så goda och problembilden de bidrar med är så pass osynligt. Oklarheterna kring ursprungslandet må rädda filmbolaget från kritik från ett land, men blir samtidigt också en starkare stereotyp då fler beskylls på något sätt.
Från start till slut följer vi en obarmhärtig jakt. Vissa scener är så obehagligt hårresande att de skrämmer slag på vem som helst. Speciellt en där föräldrarna slänger barnen mellan varandra på ett tak är en attack utan dess like på mänskliga nerver. Även om man i det stadiet av filmen vet att inget förödande kommer nu. Om förövarna varit utomjordingar eller zombies som jagat familjen hade kvalitén ökat nämnvärt då den stereotypa dimensionen försvunnit.
Ju mer jag tänker på filmen efteråt desto mer bittert smakar den. Den enda inhemska personen som på något sätt har mänsklighet i sig är en grovt amerikaniserad asiat med förkärlek för Kenny Rogers. Lite lustig detalj men inte när eftertexterna rullat och insikten kommer om hur mycket 80-tal "No Escape" känns, på ett dåligt sätt.
Vem är filmen gjord för? Det är oklart. De öppensinnade kommer känna obehag, och de trångsynta...behöver de vatten på sin kvarn? Berättelsen i sig, berättad på ett annat sätt och problematiserad, hade absolut varit sevärd. Flykt är trots allt mycket aktuellt idag.