Att bli glatt överraskad när en svensk komedi presterar är inte något toppbetyg till svensk humor på film. Däremot är det ett utomordentligt omdöme till just den som lyckas vara rolig. "En underbar jävla jul" både underhåller, berör och har ett genuint budskap om tolerans. Allt detta är förvånande. I egenskap av fru till Colin Nutley och som hans huvudsakliga musa/skådespelare färgas hon av hans dåliga rykte. Samma manusförfattare som skrev Nutleys "Medicinen" från förra året har författat "En underbar jävla jul" som Bergström regisserat. Edward af Sillén och Daniel Réhn är uppenbarligen mångsidiga skribenter. "Medicinen" var nämligen en högst klyschig och förutsägbar historia. "En underbar jävla jul" kanske inte är mest oväntad i slutändan men ändå en berättelse som håller.
Ulf och Monica är ett medelålders par som ska fira jul hos sin son och hans make. De är av den gamla skolan. Medan Monica försöker vara öppensinnad, utan större framgång, är Ulf en fyrkantig typ som vill att allt ska vara som det alltid har varit. Att ägna julen i ovanliga familjekonstellationer är inte hans grej. Att eventuellt inte få klä ut sig till tomten känns helt fel. Monica å sin sida är väldigt besviken på att inte ha fått ta med sig mat till julbordet. Detta par av dinosaurier blandas med svärsonen Simons familj som både innehåller greker och muslimska libaneser. Simon och Oscar har en överraskning till alla och har valt julafton som tillfälle att släppa bomben. Oväntat nog uppstår en del krockar.
Tvärtemot vad du kan tro av trailern är den här filmen inte någon fortsättning på "Tomten är far till alla barn". Enda likheten är att det handlar om att bredda bilden av vad en familj är. Skådespeleriet är överlag skickligt, bäst är Robert Gustafsson. Vet inte när någon spelade en grinig gubbe på det här uppgivna sättet. Samtidigt finns det stunder då människan Ulf kommer fram. Generellt är det lätt att ha sympati för de olika karaktärerna. Som traditionsfientlig, förändringsbenägen person förstår jag ändå Ulf.
Tyvärr har Gustafsson dragit ner sin fina prestation genom att under marknadsföringen av "En underbar jävla jul" gnälla på politisk korrekthet. Vilket bara får honom att framstå som en offerkofta.
Slutet är lite väl tillrättalagt. Manus och regi saknar det mod de började på initialt. Sensmoralen serveras med sockrad honung. Vilket inte känns totalt fel, även om större våghalsighet inte hade skadat.