Gurinder Chadhas mest kända film är "Skruva den som Beckham" som kom ut tidigt 2000-tal. Den handlade om en tonårstjej vars största dröm var att bli fotbollsspelare samtidigt som hennes traditionellt indiska uppväxt inte tillät sådana normbrytningar. Nu är regissören tillbaka inom samma område, denna gång med en ung kille vars dröm är att bli författare medan pappa Malik är långt mer pragmatisk. Han sökte sig till Storbritannien från Pakistan för att familjen skulle få en mer välbärgad tillvaro. Ett mål som pappa tänker kan uppnås om de fokuserar på att dra in lön. Berättelsen, baserad på Sarfraz Manzoors biografi, utspelar sig däremot i slutet av 80-talet då de största skadorna av Thatcher-eran drabbade befolkningen.
"Blinded By The Light" är under ytan mycket mörkare än "Skruva den som Beckham". Allvaret här handlar inte bara om huruvida du har friheten att gifta dig med den du vill. Familjen Khan drabbas hårt av nedskärningar när fadern förlorar sitt jobb, resten kämpar hårt för att dra in pengar, fascismen och nazismen på gatorna sträcker sig långt utöver ett par svordomar. Chadha har väldigt skickligt vävt ihop dessa tragiska livsomständigheter med hoppet och värmen i att ha en familj.
Familjens son Javed har sedan barnsben varit en ivrig skribent. Dagböcker och dikter, låttexter till kompisens band, det skrivna ordet har varit hans främsta kärlek. Hans unga hjärta förkastar pragmatismen som pappan försöker inpränta i sina två barn. På gymnasiet blir Javed introducerad för Bruce Springsteens musik och något händer med honom. Till en början skeptisk känner Javed att Springsteen sjunger om allt han känner. Idoldyrkan är ett faktum och Javed använder "Bossens" texter till att vägleda sig själv framåt. Hans ungdom gör dock att vissa nyanser av texterna försvinner. Läraren ms Clay stödjer honom till att skriva mer. Hon skickar in hans texter till tävlingar och fixar praktik på lokaltidningen. Allt utvecklas medan Khans liv försvåras.
"Blinded By The Light" är ofta om än inte alltid väldigt sentimental, men på precis rätt sätt. Det är en film som fångar tonåren på ett sällsynt finstämt och realistiskt sätt. Javeds lärdomar gör honom egocentrerad och filtrerar bort de kära i hans närhet. Skildringen av att vara barn till immigranter är också gjord med omsorg. Blicken är inifrån och inte utifrån. Filmen har ett svar på hur du balanserar de olika traditioner som inte harmoniserar med varandra. Det är filmens kärna, inte Bruce Springsteens musik.