Tonåringen Zlatan och Tony Flygare i Malmö FF skojar med varandra såsom pojkar mest gör. Tony nämner Juventus storstjärna Alessandro Del Piero och hans nivå över alla andra spelare. Killarna är klart mer charmade av italienska Serie A än engelska Premiere League. Dokumentären "Den unge Zlatan" slutar med scener från Juventus serievinst där kapten Del Piero lyfter bucklan och fortfarande unge Ibrahimović står bakom som en självklar del av ett lagbygge med tung stjärnglans.
"Den unge Zlatan" är en dokumentär om hur supertalangen Zlatan Ibrahimović blev en vuxen man. Hur fotbollens Scarlett O'Hara, med charm och lynnighet, växte upp och faktisk utvecklade sig. Men också hur en ung man med lättsinne lärde sig att sluta sig mer och mer. Historien har egentligen berättats tidigare. Däremot lyckas bröderna Gertten visa utvecklingskurvan på ett gripande sätt. Samtidigt är filmen också fokuserad på fotbollen. Därför passar den mer hans supportrar eller fotbollsintresserade än de som inte bryr sig om sporten i sig.
Efter att ha charmat hela Sverige i Malmö FF såldes Zlatan till Ajax i Holland. Första säsongen gick inte alls som han hade tänkt sig. Rykten gick om att han skulle få sluta i klubben efter ett år. Uppenbarligen var det ett år av utveckling då Zlatan på allvar fick smaka på kostnaden av sitt beteende. I Malmö FF kom han undan med aggressioner och utåtagerande, för i Sverige är Zlatan av sällan skådad sort. I Holland däremot tog de mycket allvarligt på hans misstag. Det finns ett mycket obehagligt klipp från en sportkrönika i holländsk tv där krönikören i princip anser att rasism är befogad i fallet Ibrahimović. En så skrämmande ohygglig krönika att den gör skäl för en hel dokumentär om rasism inom fotbollen.
Mest intressant är skiljelinjen mellan Ajax och Juventus där Zlatan gick från att vara en stor fisk i en mindre damm till att hamna med giganter inom global fotboll. Eller vad sägs om Buffon, Del Piero, Nedved, Ferrara, Zambrotta, Cannavaro bara för att nämna några. Både fotbollsmässigt och personlighetsmässigt märks en förändring.
Filmen om Zlatan lider av samma sak som dokumentären om Cristiano Ronaldo. Huvudobjektet är inte särskilt intresserat av att öppna sitt inre och bjuda in alla. Även den unge Zlatan, som inte var lika reserverad och självbeskyddande, hade sina gränser. Eftersom hans närmaste inte kommer till tals utan värdefulla fotbollskontakter istället finns det heller inte andra sätt att komma närmare.