Precis som sin föregångare är den här filmatiseringen av "Mary Poppins" i grunden en barnfilm. Om inte de tecknade delarna, i båda filmerna, indikerar det finns ett säkert sätt att veta om en film kvalificerar sig inom barngenren. Nämligen att biografvisningarna går i dubbade versioner. Lyckligtvis visas den även i originalspråk för de av oss som har sett den som barn men vill återuppleva magin. Men olikt sin föregångare saknar "Mary Poppins kommer tillbaka" en mycket essentiell del, fantastiska musikalnummer. Förvisso finns en del vackra visor och ett par storslagna nummer men när eftertexterna gjort sitt kommer jag endast ihåg Lin-Manuel Mirandas silkeslena "...under the London skyyyy..." och inget mer.
Filmmakarna har redan varit tydliga med sina ambitioner, deras verk är en hyllning till storfilmen från 1964 med Julie Andrews i huvudrollen. En film som gjorde bokens författare Pamela Lyndon väldigt missnöjd. Författaren tyckte den kändes trivial och billig. I den bemärkelsen tror jag Lyndon hade varit mer nöjd med Rob Marshalls variant 2018 där Mary har en mer mystisk, listig och sorgsen handlag. Hon ler stort ibland men genom ögonen syns hennes oro i själen. Även historien i sig har annan typ av mörker och vemod. Och om musikalnumren inte lever upp till föregångaren är berättandet nästan bättre den här gången. Originalet fastnade lite för länge i barnvänliga sekvenser.
Cirka 30 år har gått sedan första gången, Jane och Michael är nu vuxna människor med vuxna problem. Jane är en arbetarkämpe som organiserar fackligt medan Michael blivit en konstnär som måste arbeta på bank för att försörja sig och sin familj. Hans fru har gått bort, både han och barnen har svårt att plocka upp resterna efter förlusten. Samtidigt krävs de på pengar av banken, historien utspelar sig under 30-talets depression, för att behålla huset. I inledningen får Michael veta att han har fem dagar på sig att leverera pengar. Vem dyker då upp om inte den gamla barnflickan Mary Poppins. Ur drömsk dimma, men istället för med sitt paraply så med lille Georgies flygdrake.
Emily Blunt är ett utmärkt val för Marshalls Mary Poppins. Hon är både en fröjd att beskåda och axlar barnflickans syrliga sidor med bravur. Att inte försöka kopiera Julie Andrews är ett smart val. Samma kan sägas om musikalstjärnan Lin-Manuel Miranda som inte fastnar i Dick Van Dyke-mallen. "Mary Poppins kommer tillbaka" är ingen tungviktare men en fröjdefull historia som bärs upp av skickliga skådespelare i alla roller.