Låt dig inte luras av den missledande titeln. ”Juliet, Naked” handlar inte om en naken kvinna och är inte en film som försöker vara provocerande. Istället är den ännu en fullträff från nutidens kung av romantiska komedier Nick Hornby. Eller snarare baserad på en av hans böcker. Samma charm som alltid, samma djup i fonden som vanligt, samma excentriska blick över mycket vardaglig vardag. Att filmatisera Nick Hornby känns nästan som en skyldighet eftersom han skriver böcker som känns gjorda för överföringen. Här är ”Juliet, Naked” på intet sätt unik. Både ”Fever Pitch” och ”Om en pojke” har gått före. I sektorn romantisk komedi däremot fortsätter Hornby att erbjuda kvalitet, eller snarare de som filmatiserar hans romantiska komedier. Och om ”må bra” vore en film skulle ”Juliet, Naked” vara en klar kandidat.
Den här gången har vi Annie i centrum. En kvinna i yngre medelåldern som fastnat i ett bekvämt men förutsägbart liv. Hon driver ett litet museum i Sandcliff, ett arv från fadern som gick bort. Hon bor med läraren Duncan i ett bekvämt förhållande. Tidens vingslag slår förväntat och passionen saknas överallt. Duncan har dock en passion och det är musikern Tucker Crowe som lämnade en bejublad karriär mitt i en föreställning för att aldrig bli sedd igen. Duncan driver en fanwebbplats där dyrkan över den mystiska stjärnan aldrig vilar. En dag får han hem en demoskiva från Crowes före detta skivbolag. Medan Duncan kallar det ett stycke geni är Annie frustrerad över den uppenbart bristfälliga kvaliteten. Så hon skriver en egen recension på webbplatsens forum. Då får hon kontakt med just Tucker Crowe som tackar henne via e-post.
”Juliet, Naked” är efter ett tag ganska förutsägbar. Men den har charm i överflöd. Till och med Chris O’Dowds Duncan framstår för det mesta som sympatisk om än även enerverande. Det är ett manus som har överseende med och hänsyn till sina karaktärer. Dessutom är historien långt mer komplex än filmaffischen ger sken av. Egentligen är inte kärleksrelationerna eller dilemman i fokus. Istället handlar den här berättelsen om människor som behöver hitta gnistan till livet igen. Även det ett uttömt ämne, kanske du tänker. Styrkan i ”Juliet, Naked” är en sammansättning som ger ganska enkla och upprepade saker ny skrud. Jesse Peretz balanserar på ett imponerande sätt mellan det lättsamma och allvarliga. Aldrig fastnar regissören i något som borde ha klippts tidigare. Där logiken är försvagad täpper värmen igen hålen.